Människor i orten diskrimineras när staden planeras
Igår tog jag min kvällsrunda, en rask promenad hemifrån till Järvafältet. Jag stannade till vid ett kalhygge mitt i tätbebyggt område. Jag pratar om tomten där gamla Bussenhusskolan låg. Det var fyra år sedan när alliansen började rivningen av en funktionell och omtyckt skola, men det var den sittande röd-grön-rosa majoriteten som tog beslutet om att definitivt riva ner skolan. Sagt och gjort, Bussenhusskolan revs och tomten övergick till Svenska Bostäder, som skulle bygga nya och billiga bostäder för barnfamiljer. Tomten är än idag ett kalhygge i en urban miljö. Många Järvabor undrar varför politiker först lägger ner välfungerande verksamhet och sedan river byggnaden, istället för att rusta upp så att verksamheten kan fortsätta? Eller låta andra verksamheter flytta in i lokalerna? Bussenhusskolan var omtyckt och det fanns många potentiella kunder som stod i kö för att hyra lokalerna; skolor, organisationer och företag. Jag fortsätter min kvällsrunda på Järvafältet, det är kvällstid och jag ser solen gå ned bakom Granholmstoppen, det är ett praktfullt solsken. Jag börjar springa lite lätt, men tanken på kalhygget mitt i den urbana miljön släppte inte. Jag kommer ihåg 2008 när stadsdelsnämnden, då ledd av alliansen, beslutade att evakuera gamla förvaltningskontoret på Tenstagången 55 och…