ANNONS

Vart har Ali tagit vägen?

Vad hände med ”Långe Ali”, Ali Abdukadir, som var enhetschef för Sociala insatsgruppen, SIG, i Spånga-Tensta? Han som byggt upp hela verksamheten och arbetat i stadsdelen så länge att han betraktades som ett naturligt inslag i stadsbilden.  – Jag har inte sett honom sedan i vintras, säger Aweiz Abdulkadir, en av killarna som lämnat det kriminella livet tack vare SIG. Vi vet inte vad som hänt. – Ali har varit avgörande för mig, för min vändpunkt i livet. Jag kommer alltid att känna den största respekt för honom, säger Aweiz Abdulkadir. När Ali är borta, är det ingen som står upp för oss. Ali Abdukadir kom till Sverige en dag 1976, på flykt från ett annalkande krig i sitt hemland Somalia. Den dåvarande somaliske diktatorn Mohamed Siad Barre rekryterade unga män till det som året därpå skulle utvecklas till Ogadenkriget. Ali hamnade i Tensta redan första natten i Sverige. Han bodde hos en landsman, som var gift med en svenska, i en lägenhet på Tensta allé. Sedan placerades han på ett hotellhem i Farsta, tillsammans med andra flyktingar från hela världen. Men tids nog kom han tillbaka till Tensta och där har han arbetat i förvaltningen i drygt ett kvarts…
  • 9 juni, 2018
3

En chans för de unga som samhället tappat bort

I Stockholm finns drygt 15 000 unga människor, som varken arbetar eller studerar. Störst andel unga utan känd sysselsättning finns i Järva. Nu satsar förvaltningen i Rinkeby-Kista tillsammans med Rinkeby föräldraförening för att nå dem. – Vi kan ge dem en chans, säger Mohamed Hassan Kulmiye, samordnare på Ungdomens hus. Redan klockan 11 öppnar dörren till Ungdomens hus och studievägledare, yrkesvägledare och jobbcoacher finns på plats. Kaféet på övervåningen är öppet och sköts av föreningen Rinkeby föräldraråd. – Vi vill att unga mellan 16-29 kommer hit, säger Mohamed Hassan Kulmiye, oftast kallad för Gaashan. Och vi kommer även söka upp dem som inte kommer hit självmant. Gaashan har arbetat i Rinkeby-Kista sedan 2012. I många år på fritidsgården, som är granne med Ungdomens hus. Han har sett ungdomarna växa upp och känner många av dem som kommer dit. – Vi har fått en bra start, konstaterar han. Det har kommit hit fler ungdomar än vad vi trodde. Vi hade 46 besökare redan första veckan, 39 killar och sju tjejer. Och då hade vi inte ens börjat marknadsföra oss. De som kommer dit har skrivit in sig som arbetssökande, en del har sökt till en folkhögskola och andra har fått hjälp att…
  • 7 juni, 2018

Bjud in till fest

Studenterna som flyttat in i studentskrapan i Tensta centrum syns inte till. Medborgarvärden Mohamed Hagi Farah tror att bilden av Järva skrämmer dem. – Vi vill att studenterna ska känna sig hemma här i Tensta. Vi borde ordna en fest tillsammans, säger han.
  • 7 juni, 2018
Grafik: Yasemin Öztenar
9

14 stadsdelar kan bli fem

Vad händer med den lokala demokratin i Järva? Idag finns 14 stadsdelar i Stockholms stad och lika många stadsdelsförvaltningar och nämnder. Men moderaterna vill minska antalet stadsdelsnämnder från 14 till fem. Socialdemokraterna i Järva vill inte förändra den nuvarande ordningen. Men deras partikamrater i stadshuset ger inga klara besked alls. Moderaterna har föreslagit att stadsdelarna, som de ser ut idag, ska slås ihop till fem ungefär lika stora stadsdelar. De menar att större upptagningsområden ska minska byråkratin och ge större likvärdighet.       Foto: Peter Knutson – Idag kan det skilja mycket i sociala insatser mellan stadsdelar på grund av skillnad i ekonomiska muskler.  Genom att minska den övergripande byråkratin kan vi få loss mer resurser, sade Anna König Jerlmyr (M) oppositionsborgarråd i Stockholm i lokaltidningen Vi i Kista/Rinkeby/Tensta. Men om moderaternas politik genomförs skulle Järvaborna vara tvungna att åka till Bromma eller Vällingby för att träffa sina lokala politiker. Moderaterna menar att det problemet kan lösas med fler medborgardialoger. – Man kan också alternera möteslokalerna, sade Anna König Jerlmyr. Enligt Stockholms stads biträdande finansborgarråd Karin Gustafsson (S) är stadsdelsnämnderna ett ”demokratiskt nav”. – I vissa stadsdelar fyller de en viktigare funktion än i andra. Närheten till politiken, tycker…
  • 7 juni, 2018

”En egen tidning?”

”En egen tidning?” Ja, jag tänkte det. Blicken förändras när hon ser att jag menar allvar, går från skeptisk till förvånad och sedan utbrister hon i en uppmuntrande ton “så häftigt!”.
  • 6 juni, 2018

Vad tänker politikerna göra?

Vad tänker politikerna göra för ungdomarna? Särskilt för de ungdomar som står utanför Tenstas tunnelbana och i garaget dag efter dag? I fyra år har politikerna misslyckas. Jag har skickat medborgarförslag för länge sen,  att en gång per månad borde en kommitté av stadsdelsnämndens politiker besöka Tensta. De ska prata med företagare, fråga dem hur de har det och vad de kan göra för dem? De ska prata med Tenstaborna och höra vad som bekymrar dem. Sen ska de gå utanför tunnelbanan och prata med ungdomarna. Fråga dem ”vad vill ni att vi ska göra för er?” De borde erbjudas praktik, utbildning med mera. Ungdomarna borde bjudas in till Stadsdelsnämnden och till förvaltningen, så att de kan prata om saken. Jag fick inget svar ännu. Och ungdomarna står där fortfarande. Mvh Panayotis Hatzipavlis  Tenstabo 
  • 6 juni, 2018

Vi är ingen populär yrkeskår någonstans

”Tycker du att det blivit svårare att fotografera människor?” Min kollega som gjort en vända ute i Järva undrar. Han tyckte att folk blev griniga när han tog fram kameran. Nej, jag tycker inte att det har blivit svårare. Inte ens särskilt svårt. Men visst, Järvaborna gillar inte journalister särskilt mycket. Men vi är inte någon populär yrkeskår någonstans.
  • 5 mars, 2018

Om konsten att balansera

”Vet du, det har aldrig varit värre än idag.” Hon har bott i Sverige i över 40 år. Hon är etablerad, respekterad och på alla sätt integrerad. Men hon är muslim. ”Förr så fick man frågor som ’varför äter ni inte gris?’ Eller ’har alla män fyra fruar?’ Men idag har även de, som vi betraktat som våra vänner, vänt sig emot oss.” Hon tänker på Jan Guillou. Han som skrev bokserien om Arn, just för att förändra bilden av muslimer. Men idag tillhör han en i kören av röster som kräver att slöjan ska av. Vi ses på Kista folkhögskola när ärkebiskopen Antje Jackelén är på besök. I samtalet som uppstår mellan muslimer och kristna, frågar en representant från Svenska kyrkan om inte islam ska genomgå en reformation. Då svarar Abdulkader Habib, mannen som grundade landets enda muslimska folkhögskola: ”Jag vallfärdade till Mecka en gång. När vi skulle kasta stenarna på djävulen, så är vi många och det kan vara svårt att nå fram. Då får man ta några steg för att komma närmare, men man kan inte gå för nära, för då får du de andras stenar i huvudet. Det handlar om att balansera där emellan.” Just där…
  • 26 februari, 2018

Nu är det dags igen

För tio år sedan arbetade jag i ett stort europeiskt teveprojekt som hette Muslim i Europa. Det var reportage från tolv olika länder och programmen sändes i ännu fler. I samma projekt sände vi också den första muslimska modevisningen i svensk teve. Unga kvinnor  i hijab gick på catwalken. Vi som arbetade tillsammans den gången kände att vi var en del av en våg som var på väg att vända utvecklingen. Vi hoppades och trodde att samhället hade förändrats, att muslimer skulle slippa förklara sig och sin tro oavbrutet, att fördomar och diskriminering skulle minska. Så fel vi hade. Idag är vi tillbaka på ruta ett. Och ofta är det slöjan som diskuteras. Denna bit tyg, som kallas sjal eller hijab, och som knyts på ett särskilt sätt runt kvinnans huvud. Sjalen betraktas ofta som något bakåtsträvande när det handlar om kvinnors frihet och självständighet. Men den kan lika gärna vara en symbol för just frihet och självständighet, ett sätt att visa sin identitet och kräva att bli accepterad utan att behöva anpassa sig till samhällets förväntningar på hur man bör klä sig. Tjejerna som spelade i pjäsen HIjabis på Dramaten, som jag träffade i Tensta förra året, ville inte…
  • 19 februari, 2018

Där de riktiga historierna finns

I mitt hus, med 20 lägenheter, är det en enda som prenumererar på en morgontidning. Jag. Mycket tyder på att papperstidningarna kommer att försvinna. I alla fall de som kostar pengar. En av mina vänner var nyligen i New York. Vi har jobbat ihop i många år och en sak vi har gemensamt är att vi alltid letar efter en dagstidning. Alltså, en papperstidning. Men trots att hon befann sig på den del av Manhattan där universitetet ligger hittade hon inga tidningar. Tidningskioskerna verkar ha försvunnit. Bokhandeln sålde bara böcker. Till slut frågade hon portiern på hotellet var hon kunde hitta en dagstidning. ”Du kan få en av mig”, sade han och gav henne en New York Times. I tidningen läste hon en intervju med CNN:s stjärnreporter Christiane Amanpour. Det är en lång artikel om vad #metoo har betytt och vad problemen med falska nyheter, ”fake news”, innebär. I slutet av intervjun får hon frågan vad som krävs för att bygga upp journalistikens trovärdighet igen. Christina Amanpour svarar att de ekonomiska nedskärningarna är ett stort problem, och leder främst till en sämre lokal journalistik. Och hon tror på kraften i lokala nyheter. “Det är där som de riktiga historierna finns.”…
  • 5 februari, 2018