Det brinner i Sverige!
Det är fruktansvärt – men jag blir så glad när jag hör att så väldigt många vill hjälpa till med räddningsarbetet! Några använder sina semesterdagar, andra reser långa vägar. Några tjänstgör frivilligt när arbetsgivaren inte har rätt att beordra en att delta. Lagar och förordningar kan ställa till det då och då, det vet vi, men folk gör tydligen ändå allt när det gäller. Var och en har en sån här gång en meningsfull uppgift. Det är en underbar känsla som man annars sällan får uppleva. Och det ger varm gemenskap. (Ge håglösa ungdomar chansen att få uppleva det!) Jag fick nyss ett meddelande på datorn från Röda korset, där jag är medlem. Man uppmanar oss att delta i räddningsarbetet med samordning och organisation på de brandhotade orterna. För övrigt kunde man ”swisha” ett belopp till ett speciellt konto (123 000 4663). Vi har en äldre gentleman i orten som tagit på sig allt praktiskt Röda Kors-arbete efter ordförandens plötsliga död för ett par år sen. Han har kontakt med läxläsarna och andra aktiva grupper. Han tömmer Röda Korsets bössor i butikerna och ser till att pengarna används som de ska. Jag ringde honom igår, men han meddelade att vi inte lyckats…