ANNONS
Bild på medelålders blond kvinna som vilar huvudet i handen.

Vart tar alla pengar vägen?

”Tänk, alla miljoner som satsats här, och så lite har hänt”. Så sade en av mina bästa vänner, som arbetade i över ett decennium i en av förvaltningarna i Järva, när vi träffades senast. ”Vart har pengarna tagit vägen?” Den frågan är det flera som har ställt. Och många gånger. En av alla satsningar var Demokratipengarna 2017. Då gick 6.6 miljoner till Spånga-Tensta och 10 miljoner till Rinkeby-Kista. Men i Spånga-Tensta gick bara 830 000 till organisationer som arbetade med lokala demokratiprojekt. Resten verkade ha använts till löner, lokalhyror, kontorsmaterial och annat som borde vara ordinarie verksamhet. Är det någon som vet hur pengarna användes i Rinkeby-Kista? Dessutom verkar förvaltningarna få pengar ”över” med jämna mellanrum och skickar tillbaka pengar till staden centralt. Varför det? Senaste handlade det om föreningsbidragen i Rinkeby-Kista. Av de 1,6 miljoner som anslagits till föreningsbidrag användes bara 565 000. Det borde betraktas som tjänstefel. Det var 22 föreningar som hade ansökt om föreningsbidrag och endast fem (!) fick pengar. Det kan bara betyda att förvaltningen har gjort ansökningsförfarandet så pass obegripligt att föreningslivet har gett upp. Av dem som fick stålar fanns scouterna (har aldrig träffat en enda scout under min tid som lokalreporter i Järva) och…
  • 6 januari, 2019
3

Hårt kritiserad chef i Spånga-Tensta har fått sparken

Ditte Westin, avdelningschef i Spånga-Tensta med ansvar för trygghetsfrågor, har fått gå med omedelbar verkan. Enligt flera uppgifter fick hon sparken redan före jul. Från första dagen, när Ditte Westin anställdes 2015, har hon varit ifrågasatt. Hon blev avdelningschef med ansvar för demokratifrågor och stadsdelsutveckling och enligt många saknade hon de rätta kvalifikationerna. Ditte Westin kom direkt från en tjänst hos Säkerhetspolisen, Säpo. I sin roll som avdelningschef blev hon ansvarig för Civila rådet, som inrättades 2015 för att utveckla samarbetet mellan stadsdelsförvaltningen och civilsamhället. Men Civila rådet under Ditte Westins ledning fungerade aldrig bra. På det sista mötet bjöds drygt 50 föreningar in och endast sju kom. I slutet av 2016 sändes en lista med 140 namnunderskrifter in till Spånga-Tensta stadsdelsnämnd. Det var enskilda individer och personer som företrädde föreningar i stadsdelen, som kritiserade Civila rådet. Skrivelsen visade på en djup misstro mot Ditte Westin, och de krävde hennes avgång. I april 2017 lades Civila rådet ned. Ett år senare, i april 2018, fick avdelningen för Stadsdelsutveckling en ny tillförordnad avdelningschef. Ditte Westin var fortfarande kvar som avdelningschef, men skulle nu ägna sig åt en ospecificerad ”trygghetssatsning” i stadsdelen. Under den tid som Ditte Westin varit avdelningschef har det varit…
  • 4 januari, 2019
5

Killarna från Västerort vann Alehom Cupen överlägset!

Semifinalerna i Alehom Cupen i Ungdomens Hus blev riktigt spännande, men i finalen visade FC Nike från Västerort vad de kunde och vann stort. Första semifinalen gick mellan laget från Södertälje som kallade sig De kallblodiga och Manchester United (lag med spelare från Alby, Fittja, Norsborg, Vårby och Vårberg). ManUnited spelade strålande och vann tämligen enkelt över De kallblodiga. Nästa semifinal mellan hemmalaget FC Nike och Jaakan (lag från Jakobsberg) blev mer spännande. Jaakan gjorde första målet och såg länge ut som segrare. Men när åtta sekunder återstod gjorde FC Nike 1-1. Det innebar att matchen skulle avgöras på straffar. Efter de första tre srtaffarna var resultatet fortfarande oavgjort. Någon boll gick utanför, en annan i stolpen och några räddningar gjordes. Straffläggningen fortsatte och inte förrän i sjätte straffomgången kunde FC Nike avgöra. Slutresultatet blev 3-2 för hemma laget. Finalen stod mellan Manchester United, som briljerat i semin, och FC Nike som fick kämpa för att ta sig till final. Det såg ut som om det skulle bli enkel match för gästerna från röda linjen. Men icke. I finalen visade spelarna från Järva (flera av dem spelar i BP och AIK) vad de kunde och FC Nike vann överlägset med 5-1.…
  • 4 januari, 2019
5

Det blev fotbollsturnering i Ungdomens Hus även i år!

Ali Ahmed, Ahmed Khalif och Mohamed Ali är några av grabbarna i Atletico Rinkeby som såg till att det blev en fotbollsturnering i Ungdomens Hus i Rinkeby även detta jullov.  Fotbollsklubben Atletico Rinkeby anordnade förra året en stor fotbollsturnering i Ungdomens Hus. Den gången var de ute i god tid, tryckte upp affischer och tröjor, hade flera planeringsmöten. Men i år har Ungdomens Hus varit stängt en tid på grund av bristande säkerhet för personalen. Det verkade länge som om huset skulle stå låst och stängt hela lovet. Men så plötsligt kom information om att Atletico Rinkeby bjöd in till en turnering. På nolltid hade 16 lag anmält sig och så rullade allt igång. – Vi fick chansen väldigt sent och vi tog den, säger Mohamed Ali. Precis som förra året samarbetar Atletico Rinkeby med Rinkeby föräldraråds förening. Det är mammorna som sköter fiket i entrén och ser till att spelarna får något att äta och dricka. I kväll är det slutspel i Alehom Cupen och åttondelsfinalerna drar igång vid 16-tiden. Kerstin Gustafsson Figueroa
  • 3 januari, 2019
1

Händelsehorisonten är poetisk politisk science fiction

Vad är ett hem? Frågan upprepas gång på gång i Balsam Karams debutroman Händelsehorisonten. Utkanterna, som är namnet på en kåkstad vid bergen utanför staden, är hem åt huvudpersonen Milde. Där bor hon med sin mamma efter att de tillsammans med andra barn och mammor blivit deporterade och fråntagna sina medborgerliga rättigheter i en kafkaliknande process. Eller vem behöver Kafka för att illustrera bisarr byråkrati 2018 förresten? Det svenska Migrationsverket har visat sig vara nog så effektivt i att fatta grymma och godtyckliga beslut om människors liv och var de har rätt att leva. Kanske har verkligheten slutgiltigt överträffat dikten. Händelsehorisonten är en politisk science fictionroman skriven på ett poetiskt språk som gör den skön men tung att läsa. Det är en bok som påverkar mig fysiskt. Genom vissa stycken gör den det svårt att andas och jag måste lägga boken åt sidan en stund för att återfå fokus och kunna fortsätta. Papperslösa mödrar och barn som lever ett hårt liv i samhällets utkant är ingen science fiction, de vardagsnära betraktelserna över oroliga mammor som tvättar smutsen ur ansiktet på sina barn och vakar över dem när de blir sjuka påminner om det. Unga kvinnor som tar till vapen för…
  • 2 januari, 2019
Bild på medelålders blond kvinna som vilar huvudet i handen.

Nyårskrönika: Tillsammans kan vi bygga något stort och viktigt

Vad har hänt under året som gått? I en nyårskrönika är det meningen att året ska sammanfattas. Det är ingen lätt uppgift. Både världsläget och klimatkrisen kan få vem som helst att bli deppad. Men lugn, det finns anledning till framtidstro. Här hemma är vi utan regering, men märker inte mycket av det. (Inte än.) Nytt politiskt styre i Stockholm och nya ordföranden i Järvas båda stadsdelar. (Det kommer nog att märkas.) En stadsdelsdirektör har tvingats bort, en ny har tillträtt. Återstår att se om det blir någon skillnad. Skjutningarna har ökat i Sverige, men minskat i Stockholm och särskilt i Järva. Men ingen kan känna sig nöjd. En skjutning är en för mycket. Föreningslivet har under året fått både kraft och fart, särskilt i Rinkeby-Kista. Inför valet gjordes ett fantastiskt arbete i hela Järva, men valdeltagandet blev ändå något av en besvikelse. Men kraften i det civila samhället finns där och det ger hopp för framtiden. Om bara politiker och tjänstemän kunde begripa det. Förra året vid den här tiden arbetade jag fortfarande på den ena av de lokaltidningar, som delas ut i Järva. Jag gillade mitt jobb, men jag visste att redaktionen skulle dra ner på personal och…
  • 31 december, 2018
4

Vad hoppas du inför 2019? del 2

 DEL 2. Året börjar närma sig sitt slut och vi gav oss ut på torgen för att fråga Järvaborna vad de önskar sig inför det kommande året. Här är svaren vi fick:   Lisbeth Bornehed, 71, Rinkeby: –  Ett bättre leverne. Jag vill behålla hälsan och fortsätta må bra. Walid Josse, 26, Husby: – Min önskan är att år 2019 blir ett år där många fler jobbar mot sina drömmar, och att fler sträcker ut sin hand istället för att trampa ned på andra människor på vägen mot sin egen framgång.           Khadiga Adem, 26, Husby: –  Min önskan är att det dödliga våldet världen över upphör. Ali Salmi, 29, Husby: –  Min önskan är att politikerna tar sitt jobb på allvar och börjar bry sig om vad som händer ute i förorterna, och tillsammans med folk i förorten kommer fram med en lösning på hur vi kan stoppa alla skjutningar. Eleni Terzitane
  • 30 december, 2018
8

Vad hoppas du inför 2019?

Året börjar närma sig sitt slut och vi gav oss ut på torgen för att fråga Järvaborna vad de önskar sig inför det kommande året. Här är svaren vi fick: William Peters, 50, Husby: –  Jag önskar bara att kunna starta igång ett nytt liv här i Sverige med min familj från Kina.   Frida Oscarson, 28, Husby: – Allt jag önskar mig är ett år fyllt med mycket kärlek och glädje.             Jasmin Shnah Pourghobad, 29, Kista: – Jag hoppas på att politikerna tar skolfrågan på allvar här i Järva. Jag har två barn som snart ska börja gå i skolan, och jag vill inte att de ska behöva åka långt för att få en bra skolgång. Sidra Akbar, 21, Kista: – Jag vill fortsätta känna mig hemma här i Järva. Även om jag bott på andra håll i Stockholm, har jag alltid känt att jag hör hemma här just för att jag känner mig så trygg. Jag vill inte behöva flytta, allt man behöver finns här. Eleni Terzitane
  • 29 december, 2018
3

Green Book är en film att älska

Året är 1962 och Tony Vallelonga är vakt på nattklubben Copacabana i New York. När klubben ska stänga i två månader måste han skaffa nytt jobb för att försörja hustru och två barn. Han får höra talas om att en doktor Shirley behöver en chaufför och han söker jobbet. Det är upptakten till den drygt två timmar långa filmen Green Book.  Det visar sig att Dr Don Shirley inte är den sorts doktor som Tony tror, utan en doktor i musik, psykologi och liturgisk konst. Han är en klassiskt skolad pianist och utbildad vid Leningrads musikkonservatorium. Hans konserter är synnerligen välbesökta och han tjänar stora pengar. Publiken är uteslutande vit överklass, men Don Shirley själv är svart. Nu ska han ut på en turné med sin trio i den amerikanska södern. Det är inte helt okomplicerat och därför behöver han en chaufför och personlig vakt. Tony Vallelonga, som får jobbet, är en riktig lirare, uppvuxen bland sina italienska släktingar i Bronx, rasistisk och på många sätt både tjockskallig och korkad. Doktor Shirley en synnerligen välutbildad man med ett förfinat sätt, van att umgås i samhällets övre skikt. Deras resa i den amerikanska södern blir en till en del förväntad krock dem emellan…
  • 28 december, 2018

Min dröm var att en gång få tävla i Ortens bästa poet

Jag började skriva poesi på grund av Ortens bästa poet då jag blev väldigt inspirerad.  Eventet Orten bästa poet skapades av den ideella föreningen Förenade Förorter och har pågått nu i fyra år. Jag skriver poesi för att sprida mina tankar och idéer samt göra min röst hörd. Poesi betyder mycket för mig för att jag älskar att skriva dikter och uttrycka mina känslor fritt. Innan jag hade varit på Ortens bästa poet tänkte jag inte mycket på poesi och utan den upplevelsen skulle jag nog aldrig ha börjat med det. Det var även Förenade Förorter som hjälpte mig med att lära mig skriva poesi.  I år gick jag på en poesiworkshop, en kurs skapad av Förenade Förorter under höstlovet. Där lärde jag mig mycket om skrivandet av poesi såsom Haiku, olika metaforer, stavelser och rim. Förenade Förorter lärde mig skriva poesi, lärde mig uppskatta poesi och lärde mig älska poesi. Nu skriver jag poesi nästan dagligen, det är så jag får ut mina känslor. Ortens bästa poet betyder mycket för mig. Min dröm var att någon gång tävla i eventet och få stå på samma scen där flera andra fantastiska poeter har uppträtt. Alla poeter som deltar är tunga…
  • 27 december, 2018