Hästa gård är Stockholm stads enda levande jordbruk. Bonden Anders Ström sköter om den. Han gör allt ifrån att förlösa lamm till att leda rundturer för pensionärer. Tidiga mornar till sena kvällar, året om.
– Att vara bonde är en livsstil, säger Anders Ström.
En tupp galer över bruset från bilvägen. En traktor svänger av från Akallalänken in på gården. Bakom ratten sitter Anders Ström, bonden på Hästa gård. Anders är här nästan varje dag i veckan, och när den här texten skrivs är det mitten av april och extra mycket jobb. I ladan bredvid finns 40 tackor som är redo att föda.
– Om du har en gård går ingen dag som planerat, säger Anders.
Anders brukar komma till gården klockan sex på morgonen. Då ger han vatten till alpackorna och matar korna. Om vädret är fint tar han ut tröskan på åkern för att skörda hö. En av morgonens viktigaste uppgifter är att mocka, eller som Anders kallar det – byta lakan.
Hästa gård på Järvafältet är Stockholm stads enda aktiva jordbruk och Anders ser flera möjligheter med det centrala läget. Tillsammans med staden anordnar han rundturer och aktiviteter för besökare. Om några dagar kommer en grupp pensionärer där den äldsta är över 90 år. Tanken är att de ska få åka häst och vagn.
En t-shirt på lammet brukar lösa problemet
Anders kliver in i den röda ladan bland kaniner och kacklande höns. Lamningen är i full gång. Helgen innan föddes 13 lamm och många fler är på väg. Anders berättar att tackorna oftast löser det själva men att personalen behöver vara tillgänglig dygnet runt. En lamning är dock ingen match jämfört med en kalvning, menar Anders
– Man kan nästan ha en kaffekopp i handen samtidigt, säger han.
Överallt i ladan ligger små lurviga lamm och sover i halmen. Ett av de nyfödda har tappat bort sin mamma och ger ifrån sig några gälla rop på hjälp. En av gårdens medarbetare kommer till undsättning och leder lammet tillbaka. Anders berättar att när vita tackor får ett svart lamm kan det hända att de stöter bort det. Då sätter Anders på lammet en vit t-tröja, vilket brukar lösa problemet.
Anders är femte generationens bonde. Hans släkt kom till Bögs gård på 1800-talet. När han var liten fick han och syskonen hjälpa till på gården.
– Det var härligt att åka runt på ett hölass med ett halmstrå i mungipan, säger Anders.
Ändå kändes det inte självklart att följa i sin pappas fotspår. Tidigare jobbade Anders inom bilindustrin men semestern tillbringade han på Bögs gård. När hans pappa blev sämre och barnen började på förskolan växte längtan att komma tillbaka på heltid. Tillsammans med sin syster tog han över Bögs gård och 2025 började han arrendera Hästa gård.
Lilian är kompis med korna
Anders lunkar vidare ner mot hagen där kossorna står och tuggar hö. Han berättar att de finns där för att vårda naturen, köttproduktionen är bara en restprodukt. Det viktiga är att djuren mår bra, säger han.
Runt hörnet kommer en leende kvinna cyklande. Det är Lilian Lundgren, 82 år, som bor i Akalla. Hon kommer förbi gården så ofta hon kan.
– Korna är mina kompisar. De känner igen mig när jag kommer, säger hon.
Hon tycker att det är mysigt att det finns en bondgård så nära där hon bor. Men hon undrar varför alpackorna står inne i skuggan och inte betar ute i hagen.
Alpackorna Juni, Elsa och Felina bor precis intill två tjurar. De trivs med att vara i skuggan – nu finns det inget att äta i hagen. Anders slår sig ner i deras inhägnad och klappar på en av alpackorna. Men de tycker inte om att kramas, säger han.
Inte redo att bli alpacka-pappa
Han funderar på att ta in fler alpackor till gården, men det är ingenting som är bestämt.
– Jag känner mig inte riktigt redo att bli alpacka-pappa, säger Anders.
Att vara bonde är inte bara att ta emot glada besökare och gosa med nyfödda lamm. Bondgården behöver underhållas året om och vädret sätter agendan. Under våren när djuren ska föda blir det extra mycket jobb. För ett par år sedan blev det problem med en ko som skulle kalva. Anders fick hjälpa kossan i över sex timmar.
– Det var som en boxningsmatch mot Tyson, säger han.
Ändå tycker han att den största utmaningen är att locka besökare till gården.
Stockholmare är minst ute i naturen av alla svenskar, det visar en ny undersökning från Friluftsfrämjandet. Samtidigt svarar nästan alla att de mår bättre av att spendera tid i naturen.
Genom att skapa en tillgänglig gård med aktiviteter vill Anders locka Järvaborna ut i det fria. På gården ska folk i alla åldrar kunna få något att göra och en paus från det stressiga storstadslivet.
Han tycker att det är viktigt att skapa förståelse för djur, natur och kultur. Men främst vill han skapa en mötesplats där människor kan få känna gemenskap.
– Tänker man lite med hjärtat så kan det bli ganska bra, säger Anders.
Helga Göransson
Harriet Nyborg
Maja Öberg
Under 2026 samarbetar studenter från JMK, Enheten för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, med Nyhetsbyrån Järva. Vi publicerar deras texter löpande under sommaren.
