Nu har Husbys och Järvas egen filmfestival .mov dragit igång. På fredagskvällen var det dags för visningen av korta dokumentärfilmer, som haft Folkets Husbys trygghetsundersökning som utgångspunkt.
Folkets Husby glittrar och glimmar, alltid lika proffsigt utstyrt och fixat, värdigt en filmfestival. Den här gången var det dokumentärfilmer som fick inleda, i ett samarbete med Sundbybergs folkhögskolas dokumentärfilmslinje.
Den första filmen rör sig i Rinkeby och Skärholmen och handlar om hur lagen om visitationszoner påverkar livet, särskilt för unga män. Hamza visar vilka kläder i hans garderob som nästan varje gång leder till att polisen trycker upp honom mot en vägg och kollar hans fickor. Den beiga kepsen från Gucci är ett sådant plagg.
– Det är en kriminalisering av estetik, säger kriminologen Leandro Schclarek Mulinari som också är intervjuad i filmen.
Film nummer två handlar om den nya lagen som ger fastighetsbolagen rätt att vräka hela familjer, om en familjemedlem är kriminell. Huvudpersonen, som ville vara anonym, blev inte vräkt, men talade om rädslan för att kunna bli det. Hans yngre bror ”odlade svampar”, polisen fick reda på det och gjorde en ”razzia” som följd. Hade den nya lagen trätt i kraft vid det tillfället skulle hela familjen ha åkt ut, och de hade precis fått en lägenhet.
Vi var fem vita tjejer, som inte ville göra fel
Svårigheterna att på kort tid hitta rätt personer till en dokumentär, som ska behandla ett aktuellt ämne, kände även de som gjort filmen om islamofobi.
– Vi var fem vita tjejer, som inte ville göra fel och vi kände inte några praktiserande muslimer. Det var jättesvårt att hitta några som ville ställa upp, sade en av dem som gjort filmen med muslimska kvinnor.
En av dem som ändå ställde upp var Anna Waara, tidigare var förbundschef på det numera nedlagda studieförbundet Ibn Rushd. Hon, som bär hijab, berättade i filmen att hon aldrig ställer sig nära tunnelbanespåret. Av rädsla att bli nerknuffad.
Den sista filmen, som gjorde starkast intryck på mig, som under årens lopp tillbringat massor med tid just där, var en hyllning till Hallonbergen. Stadsdelen i Sundbyberg, som en gång invigdes av Olof Palme, och det var hans ord som inledde filmen.
”Hallonbergen är bäst”, sade en av de intervjuade, som var trött på hur Hallonbergen framställdes av medierna.
Filmen blir ett helt underbart porträtt av mannen som sedan 32 år basar över grillen i centrum. Han som först svarar ”nej, tack” när han får frågan om att ställa upp på en intervju. Sedan ger han med sig och samtidigt som han ordnar en kebabtallrik berättar vilket bra jobb han har. Men han har problem med polisen och hur de arbetar. ”Titta det är tomt”, säger han och pekar ut mot lokalen. ”De har plockat alla”. Sedan tröttnar han på filmarna. ”Jalla. Det räcker.”
I dag fortsätter filmfestivalen .mov med filmvisning i Stadsteatern Kulturhuset och sent ikväll delas Getpriset ut till bästa film under festliga former i Folkets Husby.
Kerstin Gustafsson Figueroa
