I Tensta konsthalls nya utställning Föreställ dig ett efter får besökaren göra en yttre såväl som inre resa kring vad som händer med världen och människan när förstörelsen redan är ett faktum. Hur det mitt i kaoset kan födas nya sätt att överleva, trots allt.
Elva etablerade konstnärer från olika delar av världen bidrar med personliga verk till den komplexa utställningen som öppnades på torsdagen och visas fram till den 21 april 2025.
Där finns till exempel Carlos Capeláns bord med flertalet objekt i papper med olika motiv på. Symboliken avhandlar boktryckarkonstens uppkomst såväl som ifrågasätter västerlandets monopol på minnet av den, samt vetenskapens gradvis skiftande sanningar över tid. På bordet finns exempel på kinesiska böcker, med bläckmotiv, varvat med tunga tegelstensböcker och en riktig sten ovanpå. Placeringen av pappersobjekten i olika nivåer ska föra tankarna till en stad, byggd på generationer av kunskap, en slags civilisatorisk och skör introspektion över mänskligheten. På ett sätt också en analogi över hur bilder fanns där före och parallellt med ordens framhävda betydelse. Capélan kom från Uruguay till Sverige på 1970-talet och ska enligt uppgift vara en av de första som ifrågasatte eurocentrismen inom ”svensk konst”.
Ett slags bindemedel mellan då och nutid
På väggarna runtom i konsthallen sitter ett annat genomtänkt verk, The Plot (Bloemen), gjort med stora schablontryck av växtliknande stammar. Konstnärsduon Goldin+Senneby har använt kolpulver från en gammal gruvtomt i Belgien som de köpt, som bindningsmedel har de använt vaselin. Förflyttning och platsers föränderlighet över tid återspeglas i verket genom att bakgrundshistorien lyfts fram. Det blir på så vis en kommentar till alla möjliga kriser och utmaningar, att ruinerna överlever människan samtidigt som generationers band skapar samband. I en vacker friluftsmålarlåda i trä finns en dikt av en tidigare kolarbetares son, ett slags bindemedel mellan då och nutid.
Ett annat namn vars konstnärskap känns bekant är Eric Magassa. Hans collage- och minnescentrerade motiv från familjens historia prydde nyligen plattformsväggarna vid Slussens tunnelbana. I Tensta konsthall ställer han ut sex fotografier, The lost series, från olika platser i hans liv som representerar nuet och det förflutna i Senegal, Brasilien, USA och Bergsjön. Slitna urbana – men eklektiska – miljöer och med en maskerad varelse som stirrar tillbaka på betraktaren känns som det mest postkoloniala bidraget i sammanhanget. Fotografierna remixar dåtid, nutid och kulturell resiliens.
Tonerna formar en sömlös bakgrund och universell historia
Ett av flera verk som handlar direkt eller indirekt om krig eller kris är den ambitiösa dokumentärfilmen A Magical Substance Flows Into Me av Jumana Mannas. Den handlar om en judisk-tysk etnolog som samlade in olika ljud- och musikklipp i 1930-talets Palestina, varvat med konstnärens personliga resa (själv palestinier uppvuxen i Jerusalem) att besöka och låta musikaliska individer från etniskt olika grupper i regionen tolka vad de hör. Tonerna till det vackra fotot formar en sömlös bakgrund och universell historia i sig, där orientalistiska begrepp från en annan tid såväl som religiösa och etniska avgränsningar blir meningslösa. Parallellt med musiksekvenserna syns konstnärens egen pappa skrivandes på en historisk bok om Nakba, och de palestinier som blev kvar i Haifa och Galillen 1948–1956. Filmen är 66 minuter lång.
Gemensamt för många av verken i Föreställ dig ett efter är att de är just mångbottnade. Dess olika lager och multimediala verk kräver att vi utmanar invanda begrepp om vem som hör till och var vi hör hemma, men också vad som händer när ”tillvaron” rämnar. Utställningens komplexitet och många verk, inte minst Carla Zaccagninis, hade förtjänat en mer uttömmande beskrivning än som ges i denna recension. Vissa av verken är dessutom pågående, så det finns goda skäl att (åter)bilda sig en egen uppfattning.
Utställningens övriga konstnärer är Asli Abdulrahman Ali, Andjeas Ejiksson och Joanna Zawieja, Susanna Marcus Jablonski och Walid Raad. Curatorer är konsthallens Paulina Sokolow och Cecilia Widenheim.
För mer info om utställningen, se konsthallens webbplats.
David Johansson
