Katja Nyberg åkte dit under julhelgen i en poliskontroll, alkohol och drogpåverkad. Trafikverket tar körkortet, polisen hittar påse med 2 gram vitt pulver, troligen kokain, då Katja Nyberg hade kokain och alkohol i blodet efter provtagning.
Katja Nyberg är en tjänstledig polis, som har arbetat som ”knarkspanare”, och riksdagsledamot för SD, sedan 2018. Hon har suttit i Justitieutskottet, och haft flera förtroendeuppdrag. Nu hörs röster om att ”vi bör ta hänsyn ” och ”ingen ska dömas innan dom har fallit”. När en polis, riksdagsledamot, lagstiftare och makthavare gör affärer med kriminella, köper eller får kokain, kan man misstänka samröre med de så kallade ”gängen”. Korruption kallas det i andra länder, men i Sverige finns visst ingen korruption…
Kampen mot ”gängen” ses som Sveriges i särklass viktigaste samhällsproblem
Tidö-regeringen och alla partier i riksdagen, har utsett kampen mot ”gängen” som Sveriges i särklass viktigaste samhällsproblem. SD går främst i ledet, övriga partier leker följa John. Vi har en regering och en opposition, som tävlar om att peka ut ”utsatta områden”, som centrum för brottsligheten i Sverige.
Jag påstår inte att ”gängbrottsligheten” inte spelar roll i droghandeln, men jag tillåter mig tvivla på att miljardvinsterna från droghandeln har hamnat i det våra politiker pekar ut som ”utsatta områden”.
Om politiker, Polisen och SVT skulle använda avloppsvatten, som mätmetod för att lokalisera droghandel, skulle kartan riskera att bli en annan. Om stadsdelar där politikerna, journalisterna och poliserna själva bor riskerade dåligt rykte, skulle resultatet kunna bli fallande priser på bostadsrätter och villor. Den risken vill ingen ta.
Utförsäljningen av allmännyttan, omvandlingen av hyresrätter till bostadsrätter, har effektivt sorterat befolkningen i Stockholms stad efter inkomst, kapitaltillgångar och social status. Ju högre medelinkomst invånarna i snitt har i en stadsdel, desto ”finare” och skötsammare stadsdel anser politikerna det är.
Bostaden har blivit en ‘social markör’, inte en rättighet
En gång i tiden stod socialdemokraterna för en politik där bostaden sågs som en social rättighet. Idag är bostaden en ekonomisk investering, ett spekulationsobjekt, invånarna ska ”göra bostadskarriär”. Bostaden har blivit en ”social markör”.
”Svenskhet” (enligt Regeringens senaste direktiv) är enligt våra politiker lika med ”skötsamhet” . Ett ”utsatt område” är ett bostadsområde där det bor hög andel ”låginkomsttagare”, det vill säga arbetare, ”utlänningar” och muslimer.
Om ett bostadsområde som Rinkeby eller Husby är väl planerat, och omgivet av vacker natur, har ingen betydelse. Det är lik förbannat ett ”utsatt område”. Det är finare att bo i en stadsdel, med trafikbuller, damm, avgaser och glest med parker.
Alla partier i riksdagen företräder nu för tiden de solida, de som får ta lån på banken. Alla politiker värnar bostaden som spekulationsobjekt. Inget riksdagsparti tycks längre värna om bostaden som social rättighet.
Vi behöver våra grönområden och parker
Lawen Redar (S) vill riva hyresrätter och bygga bostadsrätter och radhus i Tensta, Rinkeby och Husby för att minska brottsligheten i Sverige. Det är ännu ett exempel på hur politiker först stigmatiserar bostadsområden, sedan över huvudet på invånarna, vidtar åtgärder som ytterligare ökar på ”utsattheten”. Vi utsätts för en politik, där måttot tycks vara ”ty den som har skall varda givet”.
Järvas förorter är tillräckligt tättbefolkade, vi behöver våra grönområden och parker. Att bostadsrätter och radhus minskar brottsligheten är rent nys.
Dine Malmsten
