Tre kvinnor vända mot fotografen bakom dem står fler kvinnor med ryggen åt fotografen.

Maud Juvel Bringner var rektor för förskoleverksamheten i Rinkeby östra och arbetade 35 år i stadsdelen. Hon satt med i den ledningsgrupp, som tog emot den nya avdelningschefen våren 2018.
– Hon kom från det privata, från Pysslingen, och helt plötsligt hade vi gjort en organisationsförändring. Hon tog ifrån oss all makt.

Tolv tidigare anställda inom förskolan i Rinkeby östra träffade Nyhetsbyrån Järva för att vittna om hur den nuvarande avdelningschefen har förändrat – och försämrat – verksamheten. Tre av dem, en rektor och två biträdande rektorer, har gått i pension och framträder därför med namn och bild. Ytterligare en rektor, som slutat, kontaktar mig på telefon.

Fisken ruttnar från huvudet

Avdelningschefen tillsattes 2018 och en av de första åtgärderna hon genomförde var att slå ihop och ändra stadsdelens enheter, numera finns sex rektorer och lika många enheter i Rinkeby-Kista. Det var bara början och snart förändrades den interna demokratin. Alla direktiv kom uppifrån.

– Enligt skollagen har vi rätt att styra över vår egen organisation, men nu hade ledningsgruppen ingen makt över huvud taget. Det fanns ingen möjlighet att reflektera och diskutera tillsammans. När jag läste minnesanteckningarna från våra möten frågade jag mig själv många gånger ”bestämde vi verkligen det här?” säger Maud Juvel Bringner.

Hon skakar på huvudet, som om det som hänt är snudd på obegripligt. Hur var det möjligt att den nya avdelningschefen kunde driva igenom en sådan genomgripande förändring på kort tid.
– Ordspråket säger att ”fisken ruttnar från huvudet”, och det stämmer.

Lena Rebane var rektor för Husbys förskolor. Sedan hon slutade i stadsdelen i början av 2022 har hon flyttat till Västernorrland, men hon beskriver förändringen på samma sätt som Maud när vi hörs på telefon.
– Hon flyttade runt på folk och toppstyrde rektorsgruppen. Jag upplevde att hon fungerade som rektor, vi blev som marionetter. Vi fattade inte längre besluten, utan de fattades på hennes nivå. De som ifrågasatte något blev utfrusna.

Sakta sänkte sig en tystnadskultur över verksamheten

Karin Ekengren, var tidigare biträdande rektor i Rinkeby östra och tillförordnad tills den nya chefen hade tillsatt ”sin” rektor. Hon beskriver hur allt förändrades.
– Sakta sänkte sig en tystnadskultur över verksamheten. Det fanns ingen öppenhet mellan rektorerna, utan istället blev det ett slags tävling. Man kände sig hela tiden värderad och bedömd. Margita Koch har också varit biträdande rektor i Rinkeby östra och arbetat i stadsdelen i 40 år.
– När jag slutade fanns jag tillgänglig som vikarie när någon var sjuk. Men just mig kallade de aldrig in. De valde andra som inte hade någon kännedom alls om hur verksamheten fungerade.

Alla intygar att arbetsklimatet förändrades drastiskt. ”Chefen skrev upp allt som kunde användas emot en senare.” ”Om chefen inte gillade mig, då fick mina arbetslag dåliga betyg.”

– Jag fick höra att mitt ledarskap inte passade, eftersom jag ville att medarbetarna skulle vara delaktiga, säger Lena Rebane.

Delaktighet har ersatts av order ovanifrån

Karin Ekengren arbetade under en av de nya rektorerna, som tillsatts av avdelningschefen. Karin hade tänkt arbeta kvar i några år till och att hon med sin långa erfarenhet skulle kunna vara ett bra stöd.
– I början tänkte jag kanske att den nya rektorn hade något nytt att bidra med, men jag märkte snart att så inte var fallet. Jag blev sakta marginaliserad genom olika härskartekniker, som avbokade möten, plötsliga ändringar i beslut och utebliven information. Rektorn vägrade att samarbeta med mig utan hänvisade mig till avdelningschefen.

Sedan fick Karin veta av avdelningschefen att rektorn ”inte kunde samarbeta med mig”.

 – När jag frågade vad som kunde förbättras fick jag som svar att vissa människor funkar inte ihop. Avdelningschefen ansåg att mitt mer än 40 är långa yrkeskunnande plötsligt var en färskvara utan något värde.

Karin kopplade in facket och ville se dokumentationen som låg till grund för förändringar i arbetet.
 – Men det fanns ingen och det visste ju jag.

Delaktighet har ersatts av ensidig kommunikation, order ovanifrån och ned. Konkurrens istället för samarbete, tystnad istället för kommunikation.

Många pedagoger flyttades utan information eller större förberedelser till andra avdelningar eller förskolor. Detta skapade en oro bland pedagogerna och barnen. Kontinuitet på förskolorna är viktigt för att skapa gemensamma värderingar, arbetssätt, som att arbeta medvetet och långsiktigt med barnens språkutveckling. För att barn ska bli i delaktiga i sin vardag, och i förlängningen i samhället, behöver de ett starkt språk, säger Karin Ekengren.

Hon konstaterar att en förskola som kan ge trygghet, kontinuitet och språk är grunden för en lyckad integration.

Hon gav mig känslan att jag inte dög

Avdelningschefen sägs ”göra sig av med starka chefer”, och det gällde Karin och även Lena och Maud.

Lena Rebane arbetade ett drygt halvår under den nya avdelningschefen innan hon blev sjukskriven för att genomgå en bröstcancerbehandling. När hon kom tillbaka hade hon en helt ny ledningsgrupp och det dröjde inte länge förrän hon kände sig mer och mer åsidosatt.
– Hon gav mig känslan att jag inte dög och hon verkade göra allt för att bli av med mig.

Under mellandagarna julen 2021 blev Lena kallad till avdelningschefen. Då fick hon veta att hennes ledningsgrupp inte hade något förtroende för henne längre.
– Det var nytt för mig, jag hade fått helt andra signaler. Jag blev avstängd med lön och förbjuden att kontakta mina medarbetare. Hon hade inte heller kontaktat Lärarförbundet före min avstängning, vilket kan ses som tjänstefel.

Lena uppmanades att gå med 1,5 års avgångsvederlag, annars skulle avdelningschefen starta en utredning om hennes ledarskap.
– Jag fick ett dygn på mig att bestämma mig.

Alla de förskollärare och barnskötare som arbetat i Rinkeby östra vittnar om att Maud Juvel Bringner varit en omtyckt chef, som gett förskollärare och barnskötare möjlighet att utvecklas och fått dem att känna delaktighet. Men avdelningschefen var inte inte intresserad av deras erfarenheter. Tvärtom, Maud Juvel Bringner kände att avdelningschefen letade efter skäl att göra sig av med henne.

Jag hade tio år av jättebra medarbetarenkäter. Hon kom inte åt mig

– Hon sade att jag var sjuk ofta, men jag hade inte mycket frånvaro. Och jag hade tio år av jättebra medarbetarenkäter och även föräldraenkäter. Hon kom inte åt mig. Men så kom corona.

Maud tillhör en riskgrupp och vaccinationerna hade inte kommit igång när hon började jobba hemifrån, precis som många andra under pandemin. Avdelningschefen till exempel, hon arbetade hemifrån.
– Först sade hon till mig att ”gå hem” och det gjorde jag. När vi väl hade fått igång fungerande Teams med alla, då kallade hon mig tillbaka. Hon tvingade mig.

Men då hade Maud fått nog och vägrade. Maud gav avdelningschefen två alternativ.
 – Antingen kommer jag tillbaka och skapar min egen organisation, med skollagen i ryggen, eller så går jag på dagen med bibehållen lön fram till pensionen.

Det blev det senare.

Kerstin Gustafsson Figueroa

Igår inleddes artikelserien om förskolan i Rinkeby-Kista. I morgon fortsätter den, då berättar förskollärare och barnskötare hur delaktighet och samverkan försvann.

Avdelningschefen har ombetts att kommentera uppgifterna, men har valt svara skriftligen efter artiklarnas publicering.

Print Friendly, PDF & Email