Den 31 augusti 1975 invigdes blåa linjen. Den allra första turen gick från T-centralen till Hjulsta. Vid Fridhemsplan stod Kung Carl XVI Gustaf och väntade på att kliva ombord.
– Det blev något strul, så det tog 30 minuter från T-centralen till Rådhuset, säger Anders Eklund, som var med på tåget.
Han är en av många som har arbetat hela sitt yrkesliv inom kollektivtrafiken. Redan som liten pojke ville han bli spårvagnsförare. När han fyllde 18 sökte han därför jobb, och det som fanns för en så ung person var en kurs för att bli spärrvakt.
– Jag började i spärren, men efter ett par år började jag köra 12:an, mellan Alvik och Nockeby, och det har jag gjort i många år.
På plats i Hallonbergen finns även Jens Berndal, som är medlem i Spårvägsmuseets vänner. De båda herrarna delar friskt med sig av minnen och skrönor från alla år inom kollektivtrafiken.
– Många har hört skrönan om Silverpilen, också kallad spöktåget. Från början körde det silverglänsande tåget, som fanns på riktigt, på gröna linjen. Vid station Skogskyrkogården ropades i högtalaren: “Slutstation för samtliga passagerare”, enligt skrönan.
När den tredje tunnelbanelinjen började trafikeras, ändrades historien, och det blev spökstationen Kymlinge som blev platsen för spöktågets obehagliga utrop.
Från början var alla tunnelbanelinjerna gröna på översiktskartan. Men när det skulle bli tre linjer, behövde man göra kartan tydligare.
– Min pappa var grafisk formgivare, det var han som valde hur kartans färger skulle se ut, säger Jens Berndal.
I Hallonbergens centrum är det fullt av folk som kommit för att äta tårta och titta på gamla bilder från tunnelbygget och invigningen. En bild är från taklagsfesten som gick av stapeln just här i centrum. Till den bjöds alla de som arbetat med bygget. Spårvägsmuseet pop-up butik säljer böcker om blå linjen, muggar med linjekartan och annat med anknytning till dagens jubilar.
Tårtorna som serveras har formen av en blå tunnelbanevagn. De är bakade och serveras av elever från Grillska Gymnasiet Liljeholmen.
Annika Skarf
