Det finns fortfarande de som tror att nazismen dog med Hitler. Att det där tillhör historieböckerna. Att det vi ser i dag bara är ”extrema avvikare” utan kraft eller inflytande. Det är fel.
Nazistiska och fascistiska organisationer har länge riktat sina rekryteringsförsök mot samhällets mest sårbara; arbetslösa, ekonomiskt utsatta och marginaliserade. De har ansetts vara enkla mål för radikalisering, då deras frustration och känsla av utanförskap kunnat manipuleras till hat mot “den andre”.
Idag ser vi hur dessa extremister i allt högre grad finns i välbärgade miljöer
Men något har förändrats. Idag ser vi hur dessa extremistgrupper i allt högre grad finns i välbärgade miljöer, bland unga i höginkomsttagare och i akademiska kretsar. Migrationsminister Johan Forssells son är bara ett exempel på att hatet söker sig dit det kan gro oavsett inkomst, bakgrund eller samhällsställning.
Rasismen är som en pandemi. Den muterar, sprider sig och angriper hela samhällskroppen. Den smygersig in i vardagen, normaliseras i samtal och förgiftar relationer. Och om vi inte agerar med kraft kommer den att fortsätta växa tills den förstör det vi byggt upp tillsammans: ett öppet, demokratiskt och fritt samhälle.
När journalisten Alexandra Pascalidou hotades till livet av nazister 1998 var det en chock för många. En svensk kvinna med grekisk bakgrund som vågade tala klarspråk om rasism, som vågade stå upp för minoriteter, blev måltavla för ett hat som bar tydliga drag av 1930-talets ideologi. Många trodde att det var ett undantag, en tragisk avvikelse.
Plötsligt har de makt att fatta beslut om våra liv
Men idag är hoten inte längre enstaka utbrott. Nazisterna är välorganiserade. De marscherar öppet på våra gator, med demonstrationstillstånd, med symboler som anspelar på Förintelsen. De skriker slagord som borde ha blivit olagliga för länge sedan. De förföljer, kartlägger, hotar och skrämmer. De tar plats i det offentliga samtalet och i folkvalda församlingar.
Deras idéer normaliseras. Plötsligt pratar vi om “svenskhet” som något som kan mätas i hudfärg eller efternamn. Plötsligt ifrågasätts minoriteters lojalitet, deras rättigheter, kvinnors plats i samhället, Och plötsligt har de som bär på hatets ideologi makt att fatta beslut om våra liv.
Det är därför vi måste förstå att kampen mot nazism inte är en historielektion. Det är en kamp som måste föras i klassrum, i riksdagen, i fikarummet, i kommentarsfälten. Det handlar om att stå upp för det som är rätt.
Vi måste förstå att det är vårt ansvar mitt, ditt, allas att skydda demokratin. Demokratin är inte självklar. Demokratin måste försvaras varje dag.
Kahin Ahmed
