På Nationalmuseum visas mer än 5000 målningar och konstföremål. Bland de svenska målningarna finns två som föreställer människor med afrikanskt ursprung.
– Vi vill vara ett museum för alla, representation är viktigt, säger Anna Jansson, konsthistoriker och kommunikatör på Nationalmuseum.
Det var efter Gustav IIIs död 1792 som de kungliga samlingarna övergick i statens ägo och blev grunden till dagens museum. Museet på Blasieholmen öppnades 1866 och består av mestadels historiska samlingar, konst och design av högsta kvalitet.
Genus diskuterades inte på 1700-talet
Annons:
– Det är inte konstigt att färre det finns färre kvinnliga konstnärer än manliga i gamla, historiska samlingar. Genus diskuterades inte på 1700-talet. Likaså är det i princip bara förmögna människor som finns på målningarna från äldre tid, säger Anna Jansson.
Detsamma gäller varför så få målningar visar människor med annat ursprung. En av målningarna, som skildrar en person med afrikanskt ursprung, är Ung man med papegojor och markattor, av David Klöcker Ehrenstrahl, från 1670.
– Många svarta barn blir så glada av den här målningen, det är en målning som alltid hänger framme och som vår skolverksamhet arbetar mycket med, säger Anna Jansson.
Men barnen ser inte, vad en konsthistoriker vet, att pojken med största sannolikhet kom till Sverige som slav. Detta faktum ansågs så svårförklarat för barn, att nu finns ingen text alls som beskriver och förklarar målningen.
Badin kom från Västindien till drottning Lovisa Ulrika
Den andra målningen är i pastell, och visas bara några månader i taget, eftersom ljuset förstör den. Det är Adolf Ludvig Gustav Albert Couschi, kallad Badin, som målats av Gustaf Lundberg från 1775.
– Badin kom från Västindien till drottning Lovisa Ulrika när han var tio år. Han uppfostrades av henne och fick en fri uppfostran enligt Rousseau. Han blev en bildad man, en troende kristen och en frimurare.
Det finns också en nyligen inköpt byst av en svart man, Pierre Louis Alexandre, av konstnären Verner Åkerman från 1885.
– Vi ansträngde oss extra för att ta fram den. Pierre Louis Alexandre kom till Stockholm med en båt och stannade kvar här. Han arbetade som stuveriarbetare och som professionell konstnärsmodell. Därför finns det en uppsjö av målningar av honom.
Bysten av Pierre Louis Alexandre gavs inledningsvis namnet ”Zambo”.
– Men faktum är att han aldrig hade varit i Afrika, han kom från franska Guyana. Men det visar på den tidens fördomar, den som är svart kommer från Afrika. Men vi vet att det Pierre Louis Alexandre, så vi har ändrat namnet.
Det handlar om klass, kön och ras
Nationalmuseum vill vara ett museum för alla, men har svårt att vara det. Museets överintendent Susanna Pettersson har därför inlett ett europeiskt projekt för att skapa en diskussion om de stora (och vita) museernas samlingshistoria utifrån ett alternativt perspektiv.
– Vi vill visa den osynliga historien i samlingarna. Och vi vill jobba intersektionellt, det handlar om klass, kön och ras, säger Anna Jansson.
En reklamkampanj som Nationalmuseum lanserade inför en utställning av konstnären John Singer Sargent (1856-1925) spelar en viss roll i det här sammanhanget. Det var fyra bilder; tre vita (påklädda) personer och en svart (avklädd) manlig modell. De som låg bakom bildvalet ville visa att konstnären också använde sig av svarta modeller, något som inte uppmärksammats tidigare.
Hur tänkte ni där?
Men det blev inte bra. Nantale Kitali från Afrosvenskarnas Riksförbund såg reklambilden och ifrågasatte museets omdöme. På sin Facebooksida skrev hon:
”För att beskriva vad som chockerade mig är ert val att, genom denna konsten framhäva bilden som upprätthåller en bild av den stereotypa svarta mannen. Exotifierad, genom att ni väljer att visa honom helt naken, väl synligt kön, särade ben och med bakbundna händer. De bakbundna händerna kan lätt associeras direkt till den koloniala tid när vi svarta var vitas slavar och/eller nutida föreställningar vita människor än idag har om svarta män och passivitet. Till råga på det så placerar ni den svarta mannen i förhållande till de vita, påklädda, ”civiliserade” människorna. Hur tänkte ni där?”
Vi måste ta till oss kritik
Det blev inledningen till ett samarbete, som pågår fortfarande. Nationalmuseum anordnade en mycket välbesökt föreläsning på temat Afrosvensk historia – äldre tid under Afrosvenska historieveckan i oktober.
– Vi måste hela tiden vara i dialog med samhället och vi måste ta till oss kritik. Det är inte enbart frågor om icke vita, det finns många grupper som är marginaliserade i museets samlingar. Nationalmuseum ska vara till för alla, så är det bara.
På ett nytt seminarium den 28 november föreläser konstvetaren Åsa Bharathi Larsson på Nationalmuseum på temat: Att folkbilda om ras och slaveri. Utgångspunkten är Jenny Nyströms illustrationer av boken Onkel Toms stuga.
– Det började med att vi gjorde fel. Men sedan blev det något bra, och vi vill bli ännu bättre, säger Anna Jansson.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Brandon Sekitto
Nationalmuseum, Södra Blasieholmshamnen 2,
T-bana: Kungsträdgården. Fri entré till nästan hela museet.
