När orten tar plats i litteraturen

Artikel/Kultur

Om platsens betydelse i litteraturen handlade samtalet på Eggeby gård mellan författarna Gunilla Lundgren, Seluah Alsaati och Melody Farshin. De har alla skrivit böcker där Järva spelar en väsentlig roll.

Det var Svenska barnboksinstitutet och Textpiloterna som arrangerade kvällen i studion på Eggeby gård. Maria Nikolajeva, professor emerita, som också leder barnlitterära vandringar, började. Hon slog fast att forskningen visar att man lär sig mycket mer och mycket bättre i rörelse.
– Det är någonting som modern pedagogik borde ta till sig.

Sedan tog de tre inbjudna författarna plats på scen. Först ut var Gunilla Lundgren, som skrivit närmare 40 böcker där Rinkeby spelar en roll.
– För mig är det så, att jag blev författare i Rinkeby. Jag har en romsk skrivarklubb, och jag hade aldrig blivit författare om det inte hade varit för de romska barnen.

Gunilla Lundgrens Min mamma är en ängel är den senaste boken som skrivarklubben gjort. I arbetet får barnen använda en engångskamera och ta bilder av sin vardag.

Alla de böcker vi har skrivit handlar om Rinkeby

– Alla de böcker vi har skrivit handlar om Rinkeby. För mig har det varit viktigt att allt blir rätt. Det är viktigt att barnen känner igen sig i både berättelser och illustrationer. “En sådan där soffa har min farmor också!”

Seluah Alsaatis roman Inte din baby är en kärlekshistoria som utspelar sig i Järva.
– När jag skrev boken, så tänkte jag att var är platsen i världen som jag älskar mest av allt. Det är Järva, jag är uppväxt i Akalla, har bott i Tensta och jobbat i Rinkeby. Det är här mitt hjärta finns, även om jag bor i Skärholmen idag.

– Den här platsen betyder väldigt mycket för mig och då vet jag att den betyder mycket för andra som kommer härifrån. Och deras plats har inte varit självklar i litteraturen hittills. Därför placerar vi våra historier här, så att vår värld också ska bli representerad.

Melody Farshin kommer från Husby, men hennes roman Mizeria utspelar sig inte precis där.
– Mina karaktärer har inte någon etnicitet, alla namnen är förvisso muslimska, men muslimer hittar du i hela världen, så alla namnen kan vara allt från bosnier till somalier. Detsamma ville jag göra med orten.

Det är just språket som gör att unga känner igen sig i romanen

 – Jag beskriver ett väldigt klassiskt miljonprogramsområde, jag försöker placera det som finns i varje ort, allt från mostrarna till butikerna och miljön. Men jag har inte beskrivit Husby i detalj, folk från Piteå har trott att boken handlar om deras ort.

När det gäller språket i romanerna har Melody använt slang som förstås överallt i orten, men inte specifikt i Järva. För Seluah var det annorlunda, hennes roman utspelar sig i Järva och hon använder det språk som används här.

– Det är just språket som gör att unga känner igen sig i romanen. Vi är så vana vid att vi alltid måste försvara och förklara oss. Men jag skriver för dem som är som jag, jag orkar inte förklara alla ord och uttryck, säger hon.

Jag vill skriva för dem som inte har sett sig själva i litteraturen

Både Seluah och Melody är ute i skolorna och pratar om sina böcker. Melody säger att hon själv aldrig kände igen sig i litteraturen. Romanen Inte utan min dotter var en av de böcker som lästes när hon gick i skolan.

– Jag vill skriva för dem som inte har sett sig själva i litteraturen någonsin. Jag kände aldrig igen mig, muslimer beskrevs alltid som förtryckta. Nu när unga säger att Mizeria är den första boken de har läst ut, av fri vilja, så är det det är bästa berömmet jag kan få.

Kerstin Gustafsson Figueroa
Print Friendly, PDF & Email