Vi hade nyligen ett samtal med två representanter från Folkbildningsrådet om den pågående granskningen av Kista folkhögskola. Det blev snabbt tydligt att det inte handlar om pengar. Det finns inga ekonomiska oegentligheter, inga missbrukade medel, inget fusk. Ändå hänger hotet om indraget statsbidrag tungt över skolan.
Istället talas det om “demokratiska värderingar”. Men när vi frågade vad det egentligen betyder, ville de inte diskutera detaljerna med oss. De undvek frågorna. De valde tystnad. Det är svårt att tolka det som något annat än en brist på transparens – eller kanske något värre: en ovilja att se verkligheten som den är.
För verkligheten i Kista folkhögskola är något helt annat än den bild som vissa försöker måla upp. Här studerar över 500 människor varje dag. Människor som vill lära sig, arbeta, bidra. Många har flytt krig, andra kämpar med att hitta sin plats i ett nytt land. För dem är skolan inte bara ett klassrum – det är en andra chans.
Ett svek mot de människor som varje dag försöker bygga ett bättre liv
Att då riskera att ta ifrån dem den chansen, på vaga grunder och utan öppen dialog, är inget annat än ett svek. Ett svek mot bildningen, mot demokratin – och mot de människor som varje dag försöker bygga ett bättre liv.
Vi måste våga fråga oss: handlar det här verkligen om värderingar? Eller om fördomar?
För om beslutet om Kista folkhögskolas framtid styrs av misstänksamhet, rädsla eller religiösa och etniska fördomar, då har vi ett mycket större problem än en granskning. Då handlar det om vilket samhälle vi vill vara.
Rättssäkerhet, mångfald och respekt är inte bara ord på ett papper. De måste försvaras i praktiken – särskilt när det är som svårast.
Deltagare på Kista folkhögskola
Läs varför Nyhetsbyrån Järva publicerar anonyma insändare.
