Inga Harnesk

När min son gick i ettan fick de inga läxor alls

Krönika

Gick till Folkets Husby häromkvällen för att om möjligt delta med förslag på motiv till en ny muralmålning. Det är en vägg på ICA-torget som är aktuell nu. Ailin och Nadar är med och arrangerar det hela även denna gång och de väntade nu på att intresserade ”bybor” skulle komma med några bra idéer på motiv.

Samtidigt pågick ”läxhjälpen” i huset. Vid borden i stora salen och fikaentrén satt barn med läxböcker. Där satt även en och annan vuxen, en ”hjälpare” eller förälder, fick jag veta. Det var en stol ledig vid ett bord, och flickan som satt där hade inget emot att jag slog mig ner bredvid henne en stund. Vilken chans!
Jag har varit nyfiken på ”läxläsningshjälpen” som bedrivs i orten sen många år. Den här flickan hade just läst boken ”Mio min Mio” och hon visade mig ett papper med frågor om bokens innehåll. Det var hennes läxa till nästa måndag. Hon hade ett par svar, men tvekade lite och sa att hon nog måste titta i boken en gång till, och det skulle hon göra hemma. Hon berättade att de hade läxor två gånger i veckan.
När min son gick i Husbygårdsskolans första etta, 1974, fick de inga läxor alls. ”Det skall vi klara av själva under lektionerna!” tyckte deras mycket ambitiösa lärarinna. Detta gällde alla tre lågstadieår med henne! Så det blev inget läxtjat från föräldrarna den tiden. Men det hade i mina ögon – rätt eller fel – ett högt pris?

Efter en stund fick Mio min Mio-flickan och jag sällskap av en annan flicka och hennes mamma. Då fick jag chansen att se skolböcker för elever i årskurs 2. Tösen skrev flitigt, suddade och rättade. När jag påstod att hon var duktig och kanske blir författare själv, lyste hon upp, och mamman berättade att dottern redan börjat skriva en bok. (När jag var nio år sa jag också att jag ville bli författare.)

Det var en så avspänd stämning i hela lokalen, men sen var det dags att gå in till muralmålarna igen. Där hade man satt igång och börjat skissa på en ram för innehållet. Jag berättade om den här positiva upplevelsen med läxläsningsprogrammet: själva mötet med människorna kring den verksamheten och all ömsesidig kunskap och värme man fick på köpet.

Efter en stund dök det upp en grupp aktiva yngre med fler idéer och jag tackade för mig och gick nöjd och belåten hem förbi fönstren mot torget. Det är imponerande att se alla dessa bord med flitiga läxläsare och deras hjälpare därinne. Det kan man se måndagar och torsdag från 17.30 till 19.30. Bara så att ni vet.

Inga Harnesk

 

Print Friendly, PDF & Email