Det har hänt mig flera gånger att vara ute lite sent och behöva gå hem på nattens tomma gator. När jag plötsligt får syn på en man tänker jag, “Är han farlig? Kommer han att trakassera mig?”.
Tanken att han är en normal människa som jag, på väg hem efter en lång dag, är nästan aldrig min första tanke. Denna ångest är inget bara jag upplever, utan en rädsla som de flesta kvinnor i olika åldrar kan relatera till.
Offren får bära sina sår livet ut
Den här vardagliga otryggheten speglas tyvärr inte i våra lagar, då grov våldtäkt ger minst fem till högst tio års fängelse. För ett brott som orsakar livslånga ärr känns dessa siffror nästan som ett hån. Medan offren får bära sina sår livet ut, kan förövarna släppas fria efter några år och leva nästan helt som vanligt igen.
Tanken att man kan möta sin förövare på gatan, eller veta att han kan skada andra, gör att fler kvinnor inte längre känner sig trygga i samhället. Gärningsmännen för dessa brott förtjänar ett lika grovt straff som den skada de orsakar sina offer, men detta är en diskussion som riksdagen och regeringen inte verkar vara redo för än.
Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) uppger 6,2 procent av kvinnor mellan 16-84 år att de utsattes för sexualbrott under 2024. Andelen män i samma åldersgrupp är 1 procent, vilket är betydligt färre. Jag försöker förstås inte underskatta vikten av sexualbrott mot män, men dessa siffror visar på ett tydligt könsrelaterat problem. Däremot är dessa siffror bara toppen av isberget, då statistiken bara anger de kvinnor som har vågat komma fram och anmäla sina förövare.
Ett rättssystem som kräver mer av offret än av förövaren
“Varför vågar inte flera kvinnor anmäla att de är utsatta?” undrar du kanske.
Det finns flera möjliga svar, så låt mig förklara. Tänk dig att du är fast i ett förhållande där du blir sexuellt utsatt och kanske även misshandlad. Du har ingen egen inkomst, ingenstans att fly, eftersom din partner har isolerat dig från alla, och sist men inte minst, du har inga konkreta bevis för att polisen ska ta dig seriöst och inte tänka,” att det bara är ett av de bråk par har ibland”.
Hur skulle du då kunna fly? Hur skulle du kunna möta ett rättssystem som kräver mer av offret än av förövaren? Detta scenario är enbart ett av de flera andra situationer miljontals kvinnor behöver leva igenom varje dag.
Vi kommer aldrig att veta hur många kvinnor och tjejer det finns som behöver bära tyngden av sitt trauma i tystnad och med en rädsla att inte tas seriöst när de berättar om det. Denna rädsla leder till ohälsosamma copingmekanismer som självskadebeteende, missbruk och i värsta fall självmord.
Sammanfattningsvis tycker jag att straffet för sexualbrott borde höjas med tanke på de känslomässiga skador och trauman som offren bär på livet ut. Tills lagen ändras kommer kvinnor att fortsätta gå med nycklarna i handen och polisens nummer redo på mobilen, bara för att känna sig någorlunda trygga i dagens samhälle.
Marwa Mouiha
Nyhetsbyrån Järva har inlett ett samarbete med eleverna på Järva Gymnasium. Förhoppningen är att på sikt starta Järva Ungdomsredaktion tillsammans.
