Hur har konstnärer förhållit sig till begreppen exil och migration? Den frågan är utgångspunkten för utställningen Migration: Spår i en konstsamling, som visas just nu på Tensta konsthall.
Tensta konsthalls nuvarande chef, Cecilia Widenheim, har tillsammans med konsthallens förra chef, Maria Lind, arbetat tillsammans med utställningen. En viktig beståndsdel i deras arbete är en målning av konstnären Sven Xet Erixson, från 1945.
– Den hängde i ett rum i Folkets Hus i Göteborg, och var i eländigt skick, när vi hittade den, sade Cecilia Widenheim.
När Malmö Konstmuseum blev flyktingförläggning
Bakgrunden till Xets målning är en verklig händelse. Efter andra världskrigets slut anlände de vita bussarna med flyktingar från de tyska koncentrationslägren till Malmö. Det var ont om sovplatser och över en natt förvandlades Malmö Konstmuseumuseum till en förläggning med hundratals sängar. När Sven Xet Erixson hörde talas om det målade han sin monumentalmålning, som nu visas i konsthallen i Tensta.
Under åren som chef för Malmö konstmuseum blev Cecilia Widenheim mer bekant med museets samling av konst och medveten om hur historiska omständigheter, tiden och platsen påverkar hur en samling blir till.
– Historien om när Ernst Fischer öppnade museet för flyktingar har också fått mig att fundera mer över vad ett konstmuseum kan vara. För mig är det en perfekt första utställning som chef för Tensta konsthall, sade Cecilia Widenheim.
Flera av flyktingarna som 1945 fick en sovplats på museet var konstnärer och teckningar från koncentrationslägren finns med bland utställningens verk. Jadwiga Simon-Pietkiewiccz skisser av sina medfångar, som gjordes i hemlighet i Ravensbrück, visas.
Det finns många utställningar gömda i den här utställningen
En del av utställningen visar konstverk från lettiska konstnärer, som berättar om relationen mellan Sverige och Baltikum, före och efter andra världskriget.
– Det finns många utställningar gömda i den här utställningen, sade Maria Lind, när hon berättade om tecknaren och grafikern Björn Jonsson. Hans verk skildrade den fattiga vardagen i Stockholms arbetarkvarter och södra förorter.
Flera verk berättar om det ökade politiska medvetande och engagemang som präglade samhället, och även konstvärlden,under 1960- och 1970-talen. En av de konstnärerna är Carlos Capelán. Han ställde ut sin konst över hela världen under fler decennier, men har nästan glömts bort under senare år. Han var politisk flykting från Uruguay, kom till Sverige 1973 och är fortfarande verksam.
Det är en rik samling verk, av mer än 50 konstnärer, som ställs ut; bland andra finns Käthe Kollwitz, Peter Weiss, Isaac Grünewald och Lotte Laserstein representerade.
Migration: Spår i en konstsamling visas på Tensta konsthall fram till den 22 september.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Verk av Sonia Delaunay-Terk 
Verk av Peter Weiss. 
Isaac Grünewalds självporträtt. 
Sven Xet Erixsons målning om när Malmö Museum blev flyktingförvandling.
