“Det finns en knapp” säger tvååringen och håller händerna för munnen när det är dags att borsta tänderna. Jag trycker på kinden där knappen brukar finnas men får samma svar som alltid: “Den är avstängd.” Scenariot har varit standard två gånger om dagen hemma hos oss den senaste tiden, och jag kan inte låta bli att undra om det är SL:s fel.
Hissen i Rinkebys tunnelbanestation har stått stilla mer än den har gått senaste året. Nu är den avstängd igen fram till den 22 november, och det går inte ens att trycka på knappen för att det är en avspärrning i vägen. Till råga på allt är det bara två av tre rulltrappor som fungerar. Hur länge den tredje har varit avstängd och när den planeras vara lagad är det ingen som vet.
Det brukar vara omöjligt att komma på bussarna med barnvagn, rullstol eller rollator
Annons:
SL hänvisar resenärer som är i behov av hiss till “närliggande station”. Väldigt ospecifikt, men alternativen som finns är att ta två olika bussar till Rissne vilket tar ungefär 25 minuter (4 minuter med tunnelbana) eller någon av bussarna till Tensta. Problemet med det är dock att det brukar vara omöjligt att komma på bussarna med barnvagn, rullstol eller rollator. I rusningstrafik är det ingen idé att ens försöka, men även i lågtrafik är det standard att buss 179 åker ifrån resenärer med barnvagn vid varannan station eftersom bussen inte har plats för alla vagnar och hjälpmedel.
Det är inte tillåtet att i SL:s rulltrappor åka med barnvagn, och med rullstol är det inte möjligt. Som de flesta andra i samma situation brukar jag ändå ta vagnen i rulltrappan eftersom alternativet förutsätter att jag har oändligt mycket tid och tålamod. Oändligt mycket tid och tålamod med SL alltså, efter tandborstningen, blöjbytena, vaknätterna och utvecklingsfasernas olika prövningar.
En dag blinkade nödstoppskylten ovanför rulltrappan när jag kom till stationen för att ta tunnelbanan med barnvagn. Spärrvakten ryckte på axlarna som svar på frågan om vad jag skulle göra. Men folk är ju oftast så sjukt gulliga när det gäller. Flera medresenärer erbjöd sig att bära vagnen ned till perrongen. Hur det är för äldre människor med rollator och för alla rullstolsburna resenärer i Rinkeby kan jag bara föreställa mig. Allt detta är naturligtvis fullständigt orimligt och då har vi inte ens kommit till det värsta.
Var finns nödstoppknappen för avgiftshöjningarna?
Efter årsskiftet kräver SL 930 konor för ett månadskort och de kommer fortsätta höja priset med 20 kronor om året till och med år 2022. Var finns nödstoppknappen för avgiftshöjningarna? En uträkning som tidningen ETC gjorde för några år sedan visade att alla kollektivtrafikanter i Stockholm som tjänade under 60 000 i månaden skulle tjäna på att kollektivtrafiken blev helt skattefinansierad. En Rinkebybo tjänar i genomsnitt 17 100 i månaden. Det här är politikerna förstås medvetna om, därför har de investerat i ett gäng ordningsvakter som står redo vid spärrarna att flyga på första bästa plankare.
Låginkomsttagare i förorten är de som är mest beroende av Stockholms lokaltrafik. Den gruppen som SL nu tar sig rätten att spotta på genom sin arrogans. Jag tänker på Santiago och att det kanske bara är en tidsfråga innan det smäller här också.
Anna Nygård
