Regeringen vill nu skärpa kraven för svenskt medborgarskap. Hemvistkravet ska höjas från fem till åtta år, ett försörjningskrav på omkring 20 000 kronor i månaden införas och språk- och samhällstest bli obligatoriska. Syftet sägs vara att stärka medborgarskapets värde. Men när blir vi som redan gör allt rätt tillräckliga?
Jag har arbetat i Sverige sedan 2017 och studerar heltid till sjuksköterska – ett av landets största bristyrken. Vid sidan av studierna arbetar jag deltid. Jag har lärt mig språket, följer lagen och respekterar svenska normer och värderingar. Jag har gjort allt som samhället förväntar sig av mig. Ändå lever jag i osäkerhet.
Ett försörjningskrav på 20 000 kronor i månaden kan låta rimligt för den som har en fast heltidsanställning. Men vad innebär det för oss som studerar heltid för att kunna arbeta i yrken där Sverige skriker efter personal? Ska ambition bli ett hinder? Ska den som investerar i Sveriges framtid nekas medborgarskap på grund av sin inkomst under studietiden?
Att ständigt behöva bevisa sitt värde skapar stress, oro och utanförskap
Samtidigt väntar många i tre år eller mer på beslut. Under tiden planerar vi våra liv utan att veta om vi får stanna långsiktigt. Vi bygger våra framtider på osäker mark. Rättssäkerhet handlar inte bara om lagar, utan också om rimliga handläggningstider och förutsägbarhet.
I min utbildning lär jag mig hur stigma påverkar människors psykiska hälsa. Forskning visar att osäker status och känslan av att ständigt behöva bevisa sitt värde skapar stress, oro och utanförskap. När politiska beslut konsekvent riktas mot ”invandrare” förstärks uppdelningen mellan ”vi” och ”dem”.
Brott ska bekämpas – självklart. Men brott begås av individer, inte av hela grupper. De flesta av oss arbetar, betalar skatt och bär upp välfärden – särskilt inom vård och omsorg. Vi är inte ett problem som ska kontrolleras. Vi är en resurs.
Jag vill ta hand om äldre, vårda sjuka och bidra till ett starkt samhälle
Sverige är mitt hem. Det har gett mig utbildning, trygghet och framtidstro. Jag vill ta hand om äldre, vårda sjuka och bidra till ett starkt samhälle hela mitt liv. Men kärlek till ett land borde inte behöva bevisas om och om igen.
Jag vill därför ställa en fråga till Johan Forssell och regeringen: Om du hade arbetat i nio år, studerat heltid, betalat skatt och följt lagen – hur skulle det kännas att ändå inte räcka till?
Vi arbetar.
Vi studerar.
Vi betalar skatt.
Vi talar språket.
Vi bidrar till Sveriges framtid.
Medborgarskapet ska ha ett värde. Men det ska också vara ett erkännande av faktisk integration. För oss som redan gör allt rätt – när blir vi tillräckliga?
Moheb Azizi, sjuksköterskestudent och deltidsarbetande inom vården
