Boken Fuskbygget är en ny och slagkraftig ögonöppnare av Andreas Cervenka, i stil med hans Girig-Sverige om landet som blivit ett paradis för de superrika. Fylld av skakande fakta och vassa formuleringar skissar boken hur ett av människans grundläggande behov, tak över huvudet, har förvandlats till “ett finansiellt bombbälte på samhällskroppen”.
Värdet på världens bostäder har under de senaste trettio åren trissats upp till 288 000 miljarder dollar, tre gånger det totala värdet av världens bruttonationalprodukt. Bara under 2010-talets extrema bostadsrally har bostadspriserna inom OECD skenat med i genomsnitt 87 procent. Detta förklaras framförallt av de hundratals miljarder dollar som har pumpats ut i det finansiella systemet av centralbankerna. Först efter finanskrisen 2008 och igen, flera gånger mer, under covid-19-pandemin.
I västvärldens liga är det Sverige som toppar, bara överträffad av den extrema fastighetsbubblan i Kina. Till detta bidrar Sveriges unikt generösa subventioner av de redan välbeställda som äger sin bostad med Rot- och rutavdrag, ränteavdrag, jobbskatteavdrag, omfattande ombildningar av allmännyttan och avskaffade fastighets- och förmögenhetsskatter, liksom den svåra bostadsbrist som förvärras av uteblivet statligt stöd till byggande av hyresrätter.
Cervenka berättar i Fuskbygget om de största finansiella räddningsaktionerna i mänsklighetens historia. Genom enorma stödköp av bolån, företagslån och statspapper via drastiskt sänkta räntor rullades “en jättelik mjuk madrass under alla världens spekulanter”.
Den tillgångsinflation som detta skapar innebär en historiskt unik förmögenhetsomfördelning till dem som äger en bostad (och aktier). För många ägare av villor och bostadsrätter, särskilt i storstäderna, har det varit mer lönsamt att äga en bostad än att arbeta. För dem har bostäderna blivit “miljonärsfabriker”.
Men en tredjedel äger inte sin bostad och av alla mellan 20 och 27 år bara en femtedel, även om vissa så småningom får ärva av rika föräldrar. Samtidigt är värdeskillnaden mellan herrgårdar i 70-80-miljonersklassen som Göran Perssons och ett småhus i Norrlands inland astronomisk. Många yngre som de senaste åren ändå har lyckats köpa en bostad är samtidigt skuldsatta upp över öronen för årtionden framåt och extremt räntekänsliga sedan Riksbanken åter började höja räntorna.
“När blåljusen drar sig tillbaka går kapitalet in”, citerar Cervenka tidningen Fastighetsvärlden (2017).
Han nämner, den för oss Husby- och Järvabor så kränkande historien, om hur den amerikanska riskkapitaljätten Blackstone efter bara tre års innehav kunde göra en makalös spekulationsvinst på sex miljarder kronor genom att köpa upp tidigare privatiserade hyresfastigheter. Detta i några av Mälardalens och Sveriges fattigaste bostadsområden och sedan efter bara tre år sälja vidare till fastighetsjätten Vonovia, som idag är Sveriges (och även Europas) största hyresvärd.
Fattiga miljonprogramsområden har som Cervenka visar “blivit en guldgruva för finansfolk i kostym”. Bara mellan 2019 och 2021 skrev Vonovia upp värdet på sitt svenska fastighetsinnehav med “smått surrealistiska” 20 miljarder kronor, en svindlande höjning med 30 procent!
Cervenka passar på sin egen fråga om vi går emot en krasch. Men om priserna skulle sjunka till 2014 års nivå skulle värdet av hushållens bostadsinnehav falla med 5 400 miljarder, lika mycket som Sveriges BNP. Med oöverskådliga konsekvenser. En ny gigantisk finanskris som “skulle förändra världen som vi känner den” kan inte uteslutas.
Men alternativet är enligt Cervenka den lika omvälvande kris som redan har börjat framför våra ögon: bostadsbrist, risktagande, hopplöshet och politisk extremism. Smärtan kan inte undvikas, menar han. “Valet handlar bara om vem som ska bära den”. En annan slutsats måste vara att det är hög tid för en politisk bostadskamp som kan ge röst åt de drabbade.
Arne Johansson
Fuskbygget. Så knäckte bostadsmarknaden Sverige och världen är utgiven 2024 på Albert Bonniers förlag.