Audre Lordes diktsamling Våra döda bakom oss har översatts till svenska av Athena Farrokhzad. Dikterna påminner om språkets möjligheter för motstånd.
När en bok översätts från engelska till svenska händer det att folk frågar varför. Många läsare behärskar engelska och läser då helst på originalspråk. Ett svar kan vara att boken i och med översättningen blir aktuell igen. Den blir tillgänglig i svensk bokhandel och kan nå läsare som inte skulle sökt upp den på egen hand.
Att Audre Lordes dikter kommer översatta till oss ett år som detta, förmörkat av krig och rasism, är en gåva att hämta kraft i.
Audre Lorde (1934–1992) var amerikansk författare och aktivist, dotter till karibiska migranter. De döda bakom oss var hennes näst sista bok. Här skildrar hon kärleksfullt kvinnor som lever med varandra, och lever till trots mot vita människors våld: som Ku Klux Klan, apartheid, och polisskjutningar.
Överförbart till sammanhanget som dagens läsare lever i
Mycket i Audre Lordes dikter är överförbart till sammanhanget som dagens läsare lever i. Redan den första dikten skildrar till exempel rasistisk nyhetsvärdering, vilka offer som värdesätts av media:
”en halvsidesartikel / om den första vita sydafrikanen som dött i ”oroligheterna” / Inget om Svarta barn som massakrerats i Sebokeng / fängslade sexåringar som påstås hota staten / inget om Thabo Sibeko, förstaklassare, i sitt eget blod / på sin mormors vardagrumsgolv”
Att våldet och sorgen vi upplever idag liknar det som Audre Lorde skildrar kan kännas tyngande. Har vi inte kommit längre? Upprepar sig historien redan? Sådana frågor har förekommit nu i valrörelsens eftersvall.
Om orättvisorna upprepar sig, får motståndet göra det också
De döda bakom oss lär oss att det inte bara är dagens våldsverkare som har historiska förlagor – kämparna har det också. Om orättvisorna upprepar sig, får motståndet göra det också. Audre Lorde kan vara en sådan förebild.
För henne innebar poesin ett stort solidariskt ansvar. I en dikt berättar poeten om hennes löfte att aldrig låta sin penna ligga i någon annans blod. I en annan dikt skildras hur poesin beväpnar läsaren med massvis av knivar. I en ytterligare dikt skriver hon:
”Jag skriver dessa ord som en bilkarta / en artefakt för överlevnad / en ritning över begravda skatter / en sorg / över denna plats vi snart ska lämna / ett roder åt mina barn / dina barn / våra älskare”
Viktigt att minnas vad språket i bästa fall kan vara
Idag, när gränserna till det offentliga samtalet förskjuts, och tillåter alltmer omänskliggörande utsagor, kan det vara viktigt att minnas vad språket i bästa fall kan vara, enligt Audre Lorde. Hennes dikter kan inspirera läsaren till att skriva, berätta, vittna och mana till motstånd utifrån kärleksfulla och mänskliga grunder.
Maria Bodin
Bokens omslag: Sara R. Acedo
