Ramsis Moosa Assal hade veckans viktigaste live om rasism med gästerna Ebrima Faye, Mohamed Nuur och Liban Abdule. Det handlade om personliga upplevelser av den rasism som finns i Sverige idag. 

 – Mitt fokus är ämnen som finns nära oss, problemen som finns i förorten. Det handlar om sådant som jag har kunskap och insikt om, annars håller jag tyst. En kan inte göra allt, men många kan göra någonting, säger Ramsis Moosa Assal.

Ramsis Moosa Assal är mest känd genom sitt konto @medinastudenten där han livesänder och föreläser. Mycket handlar om budskap från Koranen, men han tar även upp frågor om kriminalitet och andra ämnen som rör unga. Som fritidsledare i Tensta har han insyn och kunskap om ungdomsfrågor.

Annons:

 – Nästan alla svarta som jag har växt upp med har blivit trakasserade på ett eller annat sätt, det finns så många exempel. Detta är deras egna upplevda händelser, säger Ramsis Moosa Assal.

Ebrima Faye var bara sju år när han och hans mamma kom till Sverige. Redan från första stund blev han spottad på i skolan. Han fick lära sig slåss och stå på sig. Men det var en stor sorg att tackla för en sjuåring.
– Det fanns ingen som kunde hjälpa mig i skolan, och det var så min kriminella bana började. Sedan fortsatte det och fortsatte, säger Ebrima Faye, som idag själv arbetar med ungdomar. 

Mohamed Nuur har upplevt mycket hot och kritik eftersom han är politiker, och dessutom svart muslim. Han tycker att rasismen har normaliserats under de senaste tre, fyra åren. Både i verkligheten och i sociala medier där man öppet uttrycker sin rasism. Han har till och med varit med i TV3:s Trolljägarna och berättat om sina erfarenheter.
– Om jag ger upp, då vinner de. När jag ser mig i spegeln är jag en stolt somalier och när jag ber är jag en stolt muslim. Muslimska kvinnor har det ännu tuffare.

Ännu tuffare kan muslimska kvinnor ha det, menar Mohamed Nuur.
 – Kvinnor i min närhet är oroliga när jag åker in till stan på grund av allt hat. De gör en dua, de ber för en. Men i Rinkeby och Tensta har jag hela världen utanför min dörr. Man behöver inte resa så mycket om man kommer härifrån.

Liban Abdule, som arbetar som fritidsledare, har upplevt mycket rasism på grund av sin hudfärg. På vissa arbeten har han ansetts vara ”exotisk” och behandlats annorlunda därför. Han har också blivit kallad för n-ordet flera gånger.
 – Jag fick en chock första gången, men ingen reagerade. De valde att titta bort. Jag borde ha agerat då. Men nu när jag är äldre älskar jag hur jag ser ut. Rasism finns i olika grader. Man måste våga stå på sig och inte ens på skämt godkänna rasism. Det blir en del av problemet, säger Liban Abdule.

Krista Sirviö
Print Friendly, PDF & Email