Fot i pipasskal

Idag handlar det om Aicha och Nano, killen hon ständigt har i tankarna. Och väninnornas syn på situationen. Är han värd att satsa på? 
Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. 

Aicha

Jag känner mig som största tönten men varje gång jag pratar om Nano så känner jag mig så stolt. Över honom, och oss. Hur han representerar oss båda och även mig. Jag trodde aldrig att en grabb kunde vara annat än pinsam. Men på den här bilden är han ändå det.

Sibel håller i min mobiltelefon när vi sitter på bänken och hennes fot har planterats rakt i en hög med pipasskal. Hon ser på bilden från fritt fall, på mig och Nano. Jag fotade skärmen fastän det var ett stort rött kryss över en kamerasymbol. 

Annons:

Hon zoomar in ansiktena och börjar garva, som en hyena as usual, hennes skratt är allt annat än elegant.

”Du har tjafsansikte medan han har piss i byxorna, skitfult ansikte, man kan tro han ska skita på sig”.

Fastän jag kollat på bilden så många gånger så måste jag ändå se den igen, jag får ett fånigt leende varje gång.

”Så åkbandet då, ska du ha på dig det för evigt som när man var barn, eller?” Sibel är glad för min skull, men hon tar tillfället i akt att mobba mig för att jag blivit tönt 2.0.

Hon har så mycket pondus och är ändå äldre än oss, hon kan vagga sitt barn samtidigt som hon är så gata

”Jag vill se hur länge han har det, så till dess får det ruttna på min arm.”

”Haha se det som ett billigt substitut till förlovningsring.” 

”Grönan är dyrt ändå.” Jag stirrar ner mot Sibels fot som är kvar i pipashögen. ”Ej lall, knappt långt från en förlovningsring.” 

Man hör Mishas barnvagn på långt håll. Den gnisslar så mycket att om det fanns ett program som hette ”pimp my barnvagn” så hade hon varit första bidraget. Hon har 3000 reflexer på vagnen för att kompensera den annars obefintliga säkerheten på sin ultrabudgetbarnvagn som snarare ser ut som en kundvagn med kuddar i.

”Shuuu, precis den jag har spionagereportage till.” Mishas andfåddhet stoppar henne inte från ivrighet.

”Jag var på kolgrillen i helgen och jag såg din grabb, han Nano. Han vet ju inte att vi känner varann, men benim är driftig så jag spetsade mina öron med kraft.”

Mishas sätt att berätta historier har alltid fått mig att skratta. Hon har så mycket pondus och är ändå äldre än oss, hon kan vagga sitt barn samtidigt som hon är så gata. Hon kan fiffla sig till allt och jag är säker på att hennes unge kommer ha toppbetyg i slang.

”Han satt där med typ åtta av sina grabbar, dom verkade vara hans närmsta. Han sa åt dom att ha sina finkostymer redo för han har träffat sin blivande fru.” Misha ler stort samtidigt som svetten rinner i pannan efter att ha dragit barnkundvagnen uppför backen.

Jag håller tillbaka mitt leende som egentligen vill explodera, men jag är soldat på utsidan

”Way way way way, betyder det att vi också ska ha klänningarna redo, eller? KILILILLILILI!” 

Sibel ställer till med en scen bara för att det är hennes största passion i livet.

”Ey, det är bra betyg ändå, att han säger att han är seriös, även när jag inte är närvarande.” Jag håller tillbaka mitt leende som egentligen vill explodera, men jag är soldat på utsidan.

”Det är fett bra! Du e klar, han kommer uppgradera åkbandet till ring illa kvickt asså.” Sibel upptäcker foten i pipasskalen och blir irriterad över att skalen valt att befinna sig där hennes fot placerats.

”Softa lite med bröllopet, var förlovad ett tag, jag pallar inte komma dit och få amningsfläck på klänningen. Låt amningstiden avslutas iaf.” Misha är helt seriös med sitt förslag om att anpassa bröllopsdatum efter hennes amning.

Overkligt att den här konversationen sker och att den handlar om mig.

Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. Boken är skriven av Melody Farshin och utgiven på Bonnier Carlsen 2018. Del 8 publiceras imorgon.

Print Friendly, PDF & Email