Polishelikopter

Ingen förälder ska behöva bevittna sitt barns begravning. Folk kollade på henne som om hon var tokig när hon la sig platt på marken och drog i gräset på gravsättningen, men varje moder på plats kände med henne.
Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. 

Mamma Mona

Barnen är i sina rum och hemmet är relativt tyst, det enda ljud som hörs är nyheterna i vardagsrummet, som pappa Hussein tittar på, och polishelikoptern utifrån som har blivit den mest välkända fågeln i området. Mona har sprutat klorin över hela köksbänken och skrubbar för fullt. Klorin, som oftast förknippas med badhus, är den tydligaste doften i familjens hem. Det, blandat med lukten av kolgrill från gården under sommaren skapar den optimala hemkänslan. Den vinner över alla doftstickor. Den representerar hem och trygghet.

Monas tankar går till Ahmeds mamma, Fatima. Det är hon som brukar ta den bästa myntan framför ansiktet på en vid måndagsleveransen. Fatima har armbågat sig förbi Mona flera gånger. Nu har hon förlorat sin son.

Mona vet inte mycket om Ahmeds uppfostran. Men Hamza som gick bort strax innan var en bra kille. Väluppfostrad, med god moral och goda värderingar. Hans mamma åldrades tio år när hon fick nyheten om sin son. Hon kollapsade, skrek och grät samtidigt. Ingen förälder ska behöva bevittna sitt barns begravning. Folk kollade på henne som om hon var tokig när hon la sig platt på marken och drog i gräset på gravsättningen, men varje moder på plats kände med henne.

Det finns inte en chans att hon skulle gå med på att bo i ett område som säljer persilja i kruka

Tanken kunde inte undgå någon av föräldrarna som närvarade på begravningen, tanken på vems son som står näst på tur. Alla försökte hitta en anledning, en ursäkt till varför just Hamza försvann, men det fanns inget svar. Han var skötsam och hade inga fiender. Mona har många oroliga nätter där hon tänker över hur hon ska undvika det ödet för sin egen son. Måste dom flytta? Det finns inte en chans att hon skulle gå med på att bo i ett område som säljer persilja i kruka. Persilja ska säljas i bunt, billigt, som i Hajis butik.

Tänk om Ali står på tur. Tänk om han råkar vara på fel plats vid fel tillfälle. Mona ryser till, skrubbar intensivare och mumlar ”stakhfurallah”.

Monas oro har alltid varit störst för Aicha, men idag är dom flesta mödrar mer oroliga för sina söner. Risken för att en dotter ska råka illa ut har alltid varit påtaglig, men som det ser ut idag är det främst sönerna som är måltavlan. 

Hon känner sin dotter allt för väl och vet att hon bara skulle totalförneka och sluta sina läppar

Aicha. Hon har varit ovanligt frånvarande på sista tiden, alltid någon annanstans i tankarna. Mona hoppas på att det är studierna som stjäl allt fokus, men någonting säger henne att det är något annat.

I flera nätter har hon hört Aichas tårar. Ståendes utanför hennes dörr i tystnad har hon hört hur Aicha gråter sig till sömns. Mona vet att hon inte bör ingripa, och låter ingen veta att hon hört tårarna. Hon känner sin dotter allt för väl och vet att hon bara skulle totalförneka och sluta sina läppar. Kanske skulle hon till och med kväva sina tårar för att inte få frågan igen. Det är bättre att observera i tysthet så att Aicha ändå får utlopp för sina tårar. Hon är självgående och otroligt envis, hon tar aldrig någon hjälp, för hon vill ha läget under egen kontroll.

Mona lägger undan klorinet och plasthandskarna för att smyga mot Aichas dörr. Där lägger hon örat mot dörren och lyssnar till sin dotters tårar.

Mizeria är Nyhetsbyrån Järvas sommarföljetong som publiceras med ett avsnitt varje dag. Boken är skriven av Melody Farshin och utgiven på Bonnier Carlsen 2018. Del 14 publiceras imorgon.

Print Friendly, PDF & Email