Vi äldre, som sitter och fikar tillsammans där jag bor, säger då och då att vi inte tillhör, i varje fall inte drabbas av, allt det negativa som händer i samhället utanför våra väggar. Vi säger stackars föräldrar! Stackars skolor, som skall fostra våra små!
I dessa funderingar får jag höra att en kvinna i Akalla mördades när hon öppnade lägenhetsdörren, för en som ringt på. Det är inte första gången som jag får läsa och höra talas om sådana våldsdåd. Men denna gång gällde det en kvinna som jag mött i alla goda sammanhang i samhället på Norra Järva – Kristina Bah!
Hon var en var en av vännerna som dök upp på alla slags kulturmöten, bland annat i kyrkorna, i Folkets Husby och Norra Järva Hembygdsförening och var med i olika styrelser.
Kristina och jag hade små samtal där hon berättade om att vara förälder i samhället. Hon hann ändå med att fixa torsdagsmöten för frimärkssamlare, en grupp skolungdomar. Jag brukade ge henne frimärken då och då.
En dag, för några år sedan, bestämde jag mig för att besöka gruppen. De höll till i en lokal på bottenvåningen i ett flerfamiljshus nära skolan i Akalla. Jag tog med mig några frimärken och en sockerkaka och fick träffa gruppen. Kristina hade som vanligt med sig allt material som behövdes plus något att läska sig med och tugga på.
Nu behöver jag inte längre spara frimärken. Men vem skickar brev med frimärken nuförtiden? För inte så länge sedan frågade jag henne om gruppen fortfarande fanns. Jo, det gjorde den och jag skulle hälsa på någon gång – men det blev inte av.
Kristina var aktiv i orten och många kan berätta mer om det. Hon kommer att saknas av oss alla!
Inga Harnesk
