Författaren, filmskaparen och konstnären Salad Hilowle gästade Folkets Husbys sykafé på fredagseftermiddagen för att prata om arbetet med boken Halima om de sina.
Omkring 25 personer, mest kvinnor och barn, hade samlats för att lyssna till svensksomaliern Salad Hilowles under hans besök på Folkets Husby. Han var inbjuden för att prata om sin bok Halima om de sina (Volante 2022).
Salad beskriver i boken hur en mormor (med inspiration av hans egen) besitter och berättar historien om det somaliska samhället, parallellt med hur processen att hamna i en mellanstor svensk stad kan vara.
Boken är, som han själv beskriver det, en dokumentärfiktion där verkliga händelser, bilder och dagboksanteckningar blandas med fiktiva.
Samtalet inleddes med att Salad visar sin film, Waryaa, som ger en bild av somaliska pappor och män. Att de är som alla andra pappor – ibland närvarande, ibland inte – men ger också en bild av att vara svensksomalier.
Efter filmen blev Salad intervjuad av Maryam Osman, processledare på Folkets Husby. Hon undrar vem Salad är?
– Jag kom faktiskt till Sverige exakt den här dagen, den 10 mars 1993. Men om du frågar min familj om vem jag är så skulle de säga ”han gillar att hitta på saker”, säger Salad.
– Men du är ju också författare, konstnär och filmskapare, säger Maryam.
Halima om de sina bygger mycket på hans egen familjs berättelser och bilder
Salad berättar att han alltid har gillat berättelser och bilder. Att göra en bok som kombinerar dessa uttryck blev ett sätt att forma berättelsen om en somalisk mormor, som samtidigt får vara en större berättelse om att vara somalier i Sverige.
Halima om de sina bygger mycket på hans egen familjs berättelser och bilder. Under arbetet med boken intervjuade han sin egen ayeeyo, mormor, under fyra års tid.
– Jag ville berätta om ayeeyo, hur hon sitter på alla erfarenheter. Det här tog fyra år.
När Salads mormor fått ta del av den färdiga boken undrade hon varför hon inte fick vara med på bild.
– Jag ville att det skulle kunna handla om någon annans mormor också, inte bara om dig, svarade han.
Projektet var ett sätt för honom att ge en berättelse till de många erfarenheter som hans och andras mor- och farföräldrar bär på, men som ej har en röst. Han ville också göra en bok som lär unga svensksomalier och Sverige om de historiska personer och delar av den somaliska kulturen som var svår att få tag på när han växte upp.
– Det fanns statyer över svenska kungar, men inte Xawo Taako [kvinnlig somalisk hjälte].
Innan samtalet rundades av med publikfrågor blev det även lite högläsning ur boken. Någon ur publiken tackade honom för att han kommit dit.
– Det är jag som ska tacka er. Det är ni som har gjort den största resan. Min uppgift är att berätta.
David Johansson
