De där riktigt svinkalla dygnen kan en vit rökplym synas mot himlen i Akalla. Den strävar uppåt för att lösas upp i atmosfären, men så kan ett osynligt lock trycka ned den och den hålls kvar av inversionsfenomenet. Hukande tar den då i sikte söderut mot hustaken i Husby och Akalla. Nu är vintern absolut på topp och som vackrast, men ruskigt rå. Nu krävs Ubuntu- mänsklig värme och mer.
Rökplymen kommer ifrån industriområdet i Akalla, där en doldis tjänar oss med bekvämlighet. Det som syns är vattenånga och mikromängder av stoft och kvävedioxid, ingenting i jämförelse med trafikens utsläpp på E4:an.
Akalla värmeverk invigdes i mitten av 1970-talet då norra Järva var nybyggt, och används som ett reservverk som knäpps igång då det behövs som bäst. Det anses smartare och mer hållbart att bara köra det i korta perioder.
Det där sköna kvällsbadet är alltså uppvärmt av dina hushålls sopor
Andra dagar får vi nämligen husen uppvärmda och varmt vatten från Brista verket i Märsta. Där är energikällan våra sopor och skogsflis som förbränns. Sopor från 8000 hushåll samlas upp bland annat i Akallas hippt snygga sopsugskatedral vid Oxhagsskolan och körs till Märsta för att bli fjärrvärme, i ordets rätta bemärkelse. Fjärrvärmen skickas sedan ut från Märsta i markledningar med 80-90 gradigt hett vatten. Det heta vattnet leds in i undercentraler i husens källare, blandas med kallare vatten och sprids till lägenheternas värme element och blir varmvatten i kran.
Det där sköna kvällsbadet är alltså uppvärmt av dina hushålls sopor. Mig gav det incitamentet att källsortera, framförallt plasten, när jag greppade det.
Akalla värmeverk har fått en kulturstämpling i den högre skalan
Akallaverket kör istället ut ”närvärme” tillverkat av en rest från skogsindustrin, tallbecks-olja och andra växtbaserade oljor enligt uppgift från Stockholm Exergi. Ingenjörerna som jobbar där har väl någon slags magisk sensor som kan förutsäga kylan och vädret lika bra eller bättre än SMHI, för det måste ju ta tid att trampa igång ett helt värmeverk tänker jag? Men när det väl är igång täcker det norra Järva.
Akalla värmeverk har fått en kulturstämpling i den högre skalan, grön. Det värderades av Stockholms Stadsmuseum 2007 och klassades som ett föredöme för 70-talets typiska konkreta industriarkitektur med starka kontrastfärger och raka snitt. Materialvalen är korrugerad plåt och betong. Skorstenen som pumpar ut vattenröken är målad gul och blå och nog är det fint. Ser ut lite som Bassetts lakritskonfekt. Läckert. Passande nog heter fastigheten där Akallaverket ligger Kvarteret Varmvattnet.
Jenny Skagstedt
