Blåsten hade precis avtagit och regnet hängde i luften. Men hundratals hade ändå tagit sig till Hägerstensåsens amfiteater för att se föreställningen Allt vi bär på. Omar O! Abdirizak med musiker och gästartister lyste och värmde upp kvällen.
Utrustad med regnkläder, paraply och sydväst (typ Tjorvens regnhatt i Saltkråkan) kom jag till Hägerstensåsens amfiteater. När föreställningen började slutade duggregnet och det enda som behövdes användas var sittunderlaget mot fukten på träbänkarna.
Omar delar med sig av sin stora familjs världsbild
Parkteatern började 1942 med stadsträdgårdsmästare Holger Blom som ville att människor skulle mötas och få dela en upplevelse. En kulturell skatteåterbäring, som kvällens scenvärd uttryckte sig.
Nästan 500 personer fick uppleva en föreställning som kändes alldeles för kort för detta viktiga ämne. Det var en mycket blandad publik med många bekanta ansikten från Järvaområdet.
För många var kvällens föreställning första kontakten med Parkteatern medan andra var vana besökare.
Omar har genom Parkteatern fått möjlighet att dela med sig av sin berättelse om den svensk-somaliska communityn. På scenen även gitarristen Christopher Fernqvist och pianisten Joel Fribergs mjuka toner.
Tala till oss, inte om oss, säger Omar
Föreställningen har utvecklats efter Järvaveckan.
Berättelserna började med sången ”Mitt folk” efter att Omar i sitt arbete mött ungas frustration, ilska och besvikelse. Från ortens rapp till blues.
Berättelser om nedärvda trauman, om barns uppväxt i krig varvades med musik och Omars berättelser som lästes upp av Sumaya Okashe och Sharmarke Elmi.
Ett av styckena var ”Dela hela världen” en svensk-somalisk bröllopslåt där vikten av att vi behöver varandra liksom, ett annat var somaliska diasporans nationalsång.
Det var ett härligt gung i musiken och tempot höjdes när ”bröllopssångaren” Dahir kom in på scenen och sjöng på somaliska med Omar. Kalypsostämning där publiken klappade i takten och en kvinna i publiken rycktes med att dansa.
Omar berättade berörande om lugna stunder i kriget, om sin coola far och filmande farbror. Hur klimatförändringarna påverkat Somalia. Torka och översvämningar som leder till långvarig svält under många år, där barnen drabbas värst. Ett folk som låser in sig om kvällarna för att terrororganisationer sätter skräck i alla. Sorgen att barnen inte kan besöka stranden. Om familjen i Mogadishu. Otryggheten. En natt när männen lämnar sina familjer och den sjuårige Omar får ett vapen för vakta dem över natten. Farfar som plötsligt dör när han besöker Sverige.
Omar delar med sig av sin stora familjs världsbild, men vem kan ensam bära på allt ansvar?
Tala till oss, inte om oss, säger Omar.
Kvällen avslutades med stående ovationer, visslingar och applåder en timme senare efter sången ”Älskade bror”.
Många ville krama om och tala med Omar efter föreställningen.
Vill du se mer av Omar så kom till Rinkebyfestivalen den 23 augusti. Där kommer han dela med sig av sin nyfunna kärlek till berättandet. Dit kommer också Sharmarke Elmi med stand-up.
Röster från publiken:
-Berättelserna är viktiga att lyfta fram, så fler får förståelse för den somaliska diasporan, tyckte denna trio.
Amel Jumppanen och Mustafa Zatara -En djup och personlig föreställning om en tioårig resa med härlig musik.
Nasri Ali – Spännande att få uppleva gemenskapen på Parkteatern. (Syster till Sumaya Okashe som läste ett par av berättelserna)
Musse Issa -Ett fint mottagande av publiken som lyssnade och tog berättelserna på allvar. Kulturen bygger broar. Omar delade med sig av starka bilder i sin föreställning.
Inger Beer
