En ny rapport från Myndigheten för unga och civilfrågor (MUCF) kartlägger vad det kostar när samhället misslyckas med att förebygga utanförskap. Fokus är på fritidsgårdarnas roll i att hjälpa ungdomar, och rapporten ska visa beslutsfattarna vad samhället kan tjäna på satsningar på fritidsverksamheten.
– Även om vi fokuserar på det ekonomiska betonar vi alltid att det viktigaste är det mänskliga, säger Ingvar Nilsson, som skrivit rapporten ”Utanförskap och unga”. Han har skrivit rapporten tillsammans med beteendevetaren Eva Nilsson Lundmark.
Med sin forskning vill de visa beslutsfattare att det som ur ett mänskligt perspektiv är bra också är ekonomiskt smart.
Ingvar Nilsson är nationalekonom och har i fyrtio år arbetat med utanförskap. De senaste tio åren har han riktat in sig på så kallade särskilt utsatta områden. Bland annat har han arbetat med Fryshuset i Husby och Gålöstiftelsen, i en kombinerad roll som forskare, konsult och projektledare.
Rapporten som han och Eva Nilsson Lundmark skrivit visar med räkneexempel vad utanförskap kostar. Kostnaderna utgörs dels av sociala insatser, som sjukpenning och a-kassa, dels av förlorat produktionsvärde – alltså den ekonomiska förlusten när människor inte kommer in på arbetsmarknaden.
Beslutsfattare är okunniga om kostnaderna
Den öppna fritidsverksamheten, om den sköts rätt, kan vara ett sätt att motverka ungas utanförskap och dess långsiktiga kostnader.
Enligt rapporten är beslutsfattare ofta okunniga om kostnaderna som kan uppstå, och därför vill de inte satsa på fritidsgårdarna. Många olika samhällsaktörer är inblandade i det arbetet mot utanförskap, men deras arbetssätt gör att helhetsperspektivet fattas. Brist på insyn i andra verksamheter leder till att kostnader blir osynliga.
– Beslutsfattarna har inte sett hur svår den här gruppen unga är, säger Ingvar Nilsson.
Forskarna förespråkar därför ett gränsöverskridande arbetssätt. I höst planerar de workshops som utgår från rapporten, med MUCF, representanter från stadsdelen och Järva i samverkan som deltagare.
För att fritidsverksamheten ska fungera behövs kompetent personal som regelbundet får utbildning och stöd för att klara av sitt komplexa arbete. Det behövs också en tydlig bild av vilken målgrupp verksamheten är till för. Sammantaget tycker Ingvar Nilsson att problemet är att fritidsverksamheten i nuläget har ett odefinierat uppdrag.
– Man ser på fritidsgårdar som man tidigare såg på daghem, som förvaring. I själva verket är det här vi kan hjälpa unga att hitta sin plats i livet.
Maria Bodin
Rapporten ”Utanförskap och unga” finns att ladda ner här.
