Inga Harnesk
Inga Harnesk

Det är årets första vardag och många aktiviteter och lokaler har stängt. Vi har många mörka veckor bakom oss och det var så skönt med ett par timmars dagsljus idag. Vi går mot ljusare tider, men det gäller inte i alla sammanhang. Sjukvården är överbelastad, man väntar ökad smittspridning och köerna både till vaccinpass och coronatest växer.

I detta läge känns det lite obekvämt att skriva om sina egna glada stunder denna tid. Men lite tacksamhet kan man väl ändå få visa?

Det var krig, det firades fred, dansades gammal och modern dans i folkparkerna

Annons:

Timmarna framför TV ger mig via de gamla filmerna (då jag inte somnat) välkända miljöer och stämningar under spännande ungdomsår. Det var krig, det firades fred, dansades gammal och modern dans i folkparkerna, det moderniserades i hemmen, hemmafruarna såg s k husmorsfilmer på biograferna och ”hjälptes” senare ut i samhället via studier för att få egen ekonomi. Gruvarbetarnas strejk och Almstriden i Kungsträdgården och mycket annat omvälvande får vi också uppleva igen.

Vi har inte fått gå på konserter och teatrar som vi vill, och man har förstått hur mycket de fysiska kontakterna tycks betyda för oss ändå i dagens digitala samhälle. I ett underbart program visade TV hur man sammanfört en grupp äldre med en grupp barn för återkommande träffar. Där märktes tydligt hur mycket de båda åldersgrupperna hade att lära varann förutom den gemenskap de upplevde när de träffades. Detta vet man ju sedan gammalt och det har varit ett av många skäl då boende krävt att man öppnar lokaler för öppna möten i bostadsområdena igen.

Lite gemenskap upplevde jag under årets fem första minuter

Lite gemenskap upplevde jag under årets fem första minuter. Det var så tyst på fotbollsplanen utanför min balkong, men i fjärran kunde jag se några färgglada raketer på himlen. Vad händer på min egen gård? Jag öppnade dörren. I mörkret på lekplatsen stod en grupp människor i olika åldrar – barn och vuxna. De hade något slags ljus i händerna och svängde armarna över sina huvuden. Jag skyndade mig in efter ett ljus som jag tände och ställde mig utanför min dörr. Ljusen slocknade ett efter ett och det blev svart. Varför gick jag inte till gruppen? Jag vill ju ha gemenskap med mina grannar! Måste absolut ansluta mig nästa år. Bara drygt 360 dagar kvar till dess!

Inga Harnesk
Print Friendly, PDF & Email