Tensta konsthalls nya utställning Pulp I-IV av Shubigi Rao tar avstamp i förbjuden, skadad eller hotad litteratur som en källa till kunskap och villkor för kulturell överlevnad.
En av de mest talande exemplen som konstnären själv mött under sin uppväxt i norra Indien, i Himalayas bergslandskap och djungler, var hur tibetanska flyktingar kom över bergen. På grund av den svåra vandringen och minimalt med plats för bagage prioriterade de oftast att ta med sig två saker: sina barn och medförsel av manuskript från förstörda tibetanska kloster.
Utställningen visas mellan den 12 februari till den 3 maj och innehåller nio verk. Titeln är hämtad från de tre böcker som konstnären redan skapat på temat pulp, ungefär pappersmassa, och bygger på ett decenniums ambitiöst inhämtande av information, intervjuer och dokumentation. Utställningen har tidigare visats på Bildmuseet i Umeå, men uppsättningen i Tensta konsthall är unikt curerad av Sofia Johansson och Anca Rujoiu.
Flera av verken handlar om bibliotek eller register som raderats i krig eller hotats av exempelvis naturkatastrofer. I “Written in the margins” (2018) får fotografier hämtade från efterforskningar i Belgien, Bosnien och Hercegovina, Frankrike, Indien, Kroatien, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland i samband med skapandet av två filmverk, “Talking Leaves” (2022) och “Written in the margins” (2018), ta plats i en fotografisk serie. Där syns till exempel bilder från när trötta brandmän förgäves försökte rädda ett bibliotek under Balkankriget, arkiverade kärleksbrev till Victor Hugo men också stillbilder på en inofficiell tysk version av Salman Rushdies Satansverserna.
Vid flera tillfällen återkommer Shubigi Rao till begreppet “cultural genocide”, kulturellt folkmord eller kulturmord, när hon beskriver vad förlusten av litteratur i själva verket innebär. Ett annat exempel är de många minoritetsspråk som hotas, och hur makthavare använder sig av information för att disciplinera, censurera, och styra utvecklingen i den riktning de behagar.
I “Pulp IV, Unbound and Abridged” får man en unik inblick i konstnärens egen skapandeprocess. Med hjälp av akvarell och tush på papper, text, foto, handvävd textil och anteckningsböcker indränkta i bläck gestaltas arbetet från idé till verklighet med nästa kommande bok i serien. I själva verket är det så hon brukar göra i sitt skapande, och som hon hänvisar till som en uttrycksform längre än skrivkonsten. Det som hon under visningen benämner kulturell kunskap, eller icke-mänsklig kunskap, besitts av alla levande varelser. För mig är den insikten om kunskap, som något nästan transcendent och pågående, den mest intressanta delen och bidraget.
En annan observant iakttagelse konstnären gör är att lägga fokus på just hur människor sedan urminnes tider verkar ha markerat i marginalerna, för att kommentera, gestalta eller diskutera – kanske uttrycka en form av motstånd – medan de läst i olika litterära verk. Att det är just i marginalerna av kommunikation, med länkar som inte fungerar eller kanske shadowbanning på sociala medier, som vi hittar ledtrådar till vilka narrativ som styr en tid. Kulturell överlevnad är inte bara en historisk verklighet utan lika mycket en pågående process.
David Johansson
