Till vem vänder sig Järvaveckan, kan man undra? Är det makten som ska tala till folket? Men det var glest i publiken när Timbro skulle reda ut om Ozempic är ett medicinskt framsteg.
Förutom partiernas företrädare så bestod de 35 talarna på huvudscenen av en statssekreterare, en generalsekreterare, en generaldirektör och 12 VD. Tio hade chefspositioner, ett oppositionsborgarråd (M), en journalist (Salihu) och en advokat (Cetin). Fyra var ordförande och resten var grundare, verksamhetsutvecklare och en programansvarig på Timbro.
Järvas föreningsliv lyste med sin frånvaro. Av de 46 organisationer som betecknades som civilsamhällets goda krafter kan man med den bästa vilja i världen endast räkna sex som lokala. Resten är riksorganisationer som kanske kommer på besök någon gång emellanåt. Eller FC Rosengård och Örebro SK handbollsklubb. De hade ett eget tält, men inga programpunkter.
Besökare från Järva får stå för mångfalden, men inkluderade är de inte
Under invigningen talade Järvaveckans grundare och VD Ahmed Abdirahman om betydelsen av mångfald och inkludering. Snudd på radikalt i dessa dagar. Men lever Järvaveckan upp till det? De besökare från Järva som hittar ner till Spånga IP får stå för mångfalden, men inkluderade är de inte.
Bland dem som kunde betala runt 20 lax per dag för att ha ett litet tält (de större var såklart dyrare) under Järvaveckan fanns SH Bygg sten och anläggning, Victoriahem, Gålöstiftelsen och region Stockholm. Kronofogden och socialstyrelsen var grannar, och Fonus stod bredvid Storstockholms brandförsvar. Försvaret och Polisen var naturligtvis med. Myndigheter, stora företag och kapitalstarka organisationer.
Det var ett utslag av det nyspråk som vi hör allt oftare
På Järvaveckans sista dag tackade Ahmed Abdirahman alla sponsorer som gör Järvaveckan möjlig. En av hans nära medarbetare, som varit med sedan starten, fick ordet och han sade att årets Järvavecka gett ”fantastiska förutsättningar för civilsamhället”. Det skrämde mig. Vad menade han? Det var ett utslag av det nyspråk som vi hör allt oftare. Helt enkelt inte sant.
Inte ens det lokala näringslivet deltar i Järvaveckan. Inne på området fanns en lång rad food trucks som stod för käket. En lunchmacka och en läsk gick på 175 kronor.
En latte kostade 53 kronor och tre kulor glass 70 spänn.
Föreningen Geegud var det enda lokala undantaget, för att inte säga alibit. De hade ett litet tält där de sålde piroger och annat. Och i stadens tält och hos sossarna bjöd de på gratis kaffe. Annars kunde kidsen, som tycker det är kul att något händer, i bästa fall hitta gratis karameller och popcorn.
Det där förment folkliga tilltalet gör mig illa berörd
Varje år har vi bevakat partiledarnas tal och varje år undrar jag om det är värt besväret. Det är en pärs. Ingen av våra partiföreträdare är några stora retoriker, det där förment folkliga tilltalet gör mig illa berörd. Många gör anspråk på orten, “jag älskar förorten” (Nooshi) eller Vinge (SD) som växte upp i Järfälla och därför “kände sig hemma” i Järva.
Och varje år hittills har jag kommit till samma slutsats: Så länge partiledarna kommer till Järva en gång om året vore det tjänstefel att inte bevaka det. Men Kristersson har dissat Järvaveckan tre år i rad nu, och Jimmie har inte varit med sedan 2018. KD skickar andremannen i år igen och Liberalerna har ju ingen partiledare att skicka.
Intresset verkar inte stort vare sig från partierna eller publiken. Även medierna har tappat intresset. Vi satt mest ensamma inne i presstältet. I år känner jag mig mer tveksam än någonsin.
Kerstin Gustafsson Figueroa
