På fredagen fortsatte bokmässan i Göteborg med flera inslag där Järvabor deltog i viktiga samtal.
– Miljonprogrammet är allt jag kan, den regel jag följer, sade Melody Farshin i ett panelsamtal om ungdomslitteratur.
På Litteraturscenen hölls ett samtal om livelitteratur och med frågeställningen om det är en av lösningarna på läskrisen? Bland andra de blivande kulturskolepedagogerna Omar “O!” Abdirizak och Nattalie Ström Bunpuckdee deltog med sina perspektiv.
I panelen, som modererades av läsambassadör Agnes Török, fanns även Marx Makuru och Nasir Sarr (Ortens bästa poet) samt kulturskolepedagogkollegorna Ludvig Häger, Malin Lybeck och Anna Svensson Kundromichalis.
Livepoesi är 100% motstånd
– Rappen är min ingång. Jag kommer ihåg cd-fodralen med texter, sade Omar Abdirizak om hur han introducerades till livelitteraturen.
Andra hade en förälder som läste högt för dem som barn. Nasir Sarr berättade att han “rullade lyrics-videor” av Yasin på YouTube när han var 5–6 år.
Moderator Agnes Török beskrev en litterär genre som hittils varit ganska okänd i en svensk kontext. Högläsningen har många positiva aspekter: det finns evidens på att den bygger gemenskap, skapar trygghet och stimulerar fantasin (som annan litteratur) bland annat.
– Jag tror att många människoliv, som redan är marginaliserade, gör automatiskt att berättande kan ligga väldigt långt borta. Att kunna det är väldigt viktigt. Livepoesi är 100% motstånd, sade Nattalie Ström Bunpuckdee.
Som exempel berättade hon om evenemang i Rinkeby, dit 3000 unga kom för att lyssna till andra unga prata med dem från scen på ett sätt de förstod, men under tiden visiterades de av polisen.
– Om kulturskolorna vågar satsa på nya ämnen, och fånga upp pedagogiska kompetensen med livelitteratur – vad tro ni skulle hända? sade Agnes Török som också leder den här första kullen av kulturskolepedagoger i Sverige inom scenpoesi och berättande. Jag ville skriva GOAT för att lära känna människorna som vi ofta distanserar oss från
– Om folk får sätta ord på sina känslor tror jag vi skulle få fler balanserade människor, faktiskt sade Malin Lybeck.
– Europa befinner sig i en fascistisk era, så det är jätteviktigt att ha livelitteratur som verktyg. Det är väldigt svårt att känna sig manad att hålla på med poesi om de enda man ser som gör det är vita eller bor i innerstan, konstaterade Nattalie Ström Bunpuckdee.
En trappa upp i ett av de stora seminarierummen sitter författarna Seluah Alsaati (Sharre), Melody Farshin (GOAT), Maria Karlsson Törnqvist (Festen) och Joanna Górecka (Nudes). Moderatorn David Fjäll försökte i ett samtal om formativa tonårsår ta reda på hur mycket deras böcker egentligen handlade om dem.
– Huvudsyftet med GOAT var representation, sade Melody Farshin.
Hon hade insett att det som skrevs i media på senare år handlade mer om högt uppsatta kriminella än the Kardashians, och att artiklarna fanns bakom betalvägg.
– Jag ville skriva GOAT för att lära känna människorna som vi ofta distanserar oss från.
Även Malin Karlsson Törnqvist fick under sin research i Malmö större förståelse för att vi människor “inte bara är en sak”. Seluah Alsaati beskrev hur hon främst fastnade för Sharmarke Elmis humoristiska sätt och kände igen sig i kampen mellan familjens ideal om högre utbildning och egna drömmar – vilket inspirerade till den fiktiva “Sharre”.
– Handlar det om att våga bryta sig loss, Melody? undrade David Fjäll.
– Miljonprogrammet är allt jag kan, den regel jag följer. Men jag försöker skriva in så att det kan vara vilket miljonprogram som helst, svarade Melody Farshin.
Panelen fortsatte att diskutera allt från grupptryck, humor som överlevnadsstrategi och bristen på vuxna förebilder i dagens samhällsklimat. Går det ens att någon kliver in och tar ansvar?
– Som nation. Först och främst behöver vi erkänna diskriminering. Och att vi har barnfattigdom. Sedan måste vi inse att vi har en föräldrageneration som bär på trauman, och det skapar en obalans, sade Melody Farshin.
David Johansson
