Järvafältets bortglömda historia

Kultur

Vad var Järvafältet före betongen? Historiens eko hörs ännu genom modernismen. I den medeltida Spånga kyrka, strax utanför Tensta centrum och med utsikt mot Rinkeby, ligger flera viktiga personer i svensk historia begravda som även satt sin prägel på området.

Numera domineras Järvafältet på alla sidor av höghus och raka planlösningar. Det är nästan svårt att föreställa sig hur det en gång såg ut i området. Många som bor i Rinkeby, Tensta, Husby, Kista eller Akalla kanske inte vet så mycket om områdets bakgrund. Men en ledtråd finns strax utanför Tensta centrum.

Där ligger den forna landsortskyrkan Spånga kyrka med sin prästgård och kyrkby, som estetiskt skär sig hårt mot sina moderna grannar. Om man går in så är bland det första man möts av minnena av de släkter som har levt och verkat i området. Runt om på väggarna hänger så kallade begravningsvapen, som var släktvapen som bars i adliga begravningsprocessioner och sedan hängdes upp inne i kyrkan, både som minne över den döde, men också för att markera personens samhällsställning. På den tiden hade adeln stora privilegier och var den styrande samhällsklassen. Medlemmar ur adeln var också de som ägde marken och gårdarna runt Järvafältet.

Skottar i Tensta

Det som nu är Tensta och Hjulsta tillhörde Jacob Robertson (1566-1651), som var en skotsk adelsman, och som ligger begravd i kyrkan, tillsammans med sin svenska fru, Margareta. Han kom till Sverige från Skottland i början av 1600-talet och blev kung Gustav II Adolfs personliga läkare, och senare även läkare åt hans dotter, drottning Kristina. Han öppnade också ett av Stockholms första apotek. Han fick mycket pengar och gåvor för sitt arbete, och han fick Tensta som förläning, det vill säga en gåva av mark och fast egendom. Dock sades det om honom att trots att han blev mäktig var girig och bråkig, och att han ska sagt att han skulle ha varit ”den rikaste mannen i Sverige” om han kunnat sköta sin ekonomi.

Den skotska släktens historia i Sverige och Tensta fick dock ett tragiskt slut: Jacobs son, Adolf, som var riksdagsman och hade ärvt Tensta, ska enligt samtida källor under en vistelse i Estland ha begått ett vansinnesdåd och mördat sin fru. Sedan ska han själv ha dött en plågsam död när Ryssland invaderade landet kort därefter, år 1658. Gården låg ungefär där Stora Tenstagränd ligger idag.

Krigarna i Kista

I kyrkan ligger även överstelöjtnant Didrik von Porat (1645-1703), mästare i svärdfäktning och lärare till kung Karl XII. Han ägde nuvarande Kista och bodde på Kista gård tillsammans med sin familj. Han var den som för första gången placerade ett svärd i den unge Karl XII:s hand och lärde honom att fäktas, en viktig symbolisk handling för den unge kungen. Karl XII skulle som vuxen bli känd som ”krigarkungen”, som personligen under många år ledde svenska armén i krig mot bland annat Ryssland och Danmark. Porat skrev också boken Palæstra Svecana, en handbok i fäktning som blev standard för den svenska arméns stridstekniker under krigen i början av 1700-talet, och bidrog till att Sverige vann många slag.

Kista tillhörde senare general Magnus von Arbin (1717-1791). Han hade klättrat i graderna genom att ha tjänstgjort i krig mot Ryssland och Preussen (i nuvarande Tyskland), där han deltagit som ingenjör och arbetat med att bygga försvar och fästningar, men också som befälhavare. Han deltog själv i flera strider och beskrevs som bland annat ”tapper och skicklig”, men samtidigt human och välvillig mot sina soldater. Vid ett tillfälle i Pommern räddade han 170 personer från ett anfall genom att föra dem över en flod på en pråm under fientlig beskjutning. Han bodde sedan i Kista och dog där 1791, och begravdes också han i Spånga kyrka.

Baron Gustav Bonde styrde Järva

Längst fram i kyrkan, och mest iögonfallande, ligger det bondeska gravkoret, byggt för riksskattemästaren (finansministern) baron Gustav Bonde (1620-1667). Det är det som är den rosa gräddbakelselika påbyggnaden på kyrkans östra sida. Ett gravkor är ett slags kapell som ofta byggdes av rika familjer för att främst markera status och användes både som begravningsplats och minnesrum. Ibland byggdes de längst fram i kyrkan, som i Bondes fall, för att visa släktens makt och markera för lokalborna om vem som bestämde.

Gustav Bonde ägde större delen av Järvaområdet, inklusive Tensta och Rinkeby, plus nuvarande Husby, Kista och Akalla, som alla tillhörde hans slott, Hässelby slott. Under hans tid fungerade Järva i huvudsak som ett område där man odlade och där befolkningen användes som arbetskraft.

Gustav Bonde var känd som en man som föredrog fred framför krig.  Han fick det tunga ansvaret att reda ut statens finanser efter tidigare krig och sätta landet på rätt köl igen, rent ekonomiskt. Han genomförde därför flera viktiga reformer, där slöseriet med statspengar minskades och man började hushålla med finanserna. Han arbetade även för att bryta adelns makt genom att vara med och konfiskera landområden som hade delats ut till adelsmän av tidigare regenter. Hans politik ledde till stabilare finanser och underlättade i längden för grundläggandet av Sverige som det är idag.

Områdena kring Järva har en intressant historia som förtjänar att minnas, men har oftast fallit i glömska i våra moderna tider. På platsen där man nu bor, handlar, hänger, spelar fotboll och lever sitt dagliga liv döljer sig spåren av det förflutna. Nya berättelser tillkommer, gamla försvinner, och båda drar nytta av varandra.

Gibril Fodor
Print Friendly, PDF & Email