Järva röstar inledde lördagens debatter med en tyst minut i protest mot de dödliga våldet. Alla i den fullsatta samlingssalen i Folkets Husby stod upp för att hedra dem som skjutits till döds.
Först på scen var företrädare för föreningslivet i Järva; Aweiz Abdulkader, Fatima Mohamed, Ahmed Noor, Houria Bzioui och Carro Sinisalo. Med var även René Leon Rosales, forskare vid Mångkulturellt centrum. Samtalet leddes av Nattalie Ström Bunpuckdee.
Efter den tysta minuten sade Carro Sinisalo:
– Jag försökte vara mogen och har inte gått ut i sociala medier om hur jag känner efter det senaste mordet. Men när jag såg att SVT var på minnesstunden, hörde att statsministern uttalat sig och märkte att tonen var en annan. Mitt hjärta brast, vad var alla de som uttalade sig igår för sex år sedan? För tre år sedan? Var var de förra veckan? Må han vila i frid och all min kärlek till hans familj, men det är sjukt tydligt vilka klasskillnaderna som finns i Sverige. Det sved mycket den här gången.
Temat för dagen var hur man organiserar sig mot det dödliga våldet
Temat för dagen var hur man organiserar sig mot det dödliga våldet. Nattalie Ström Bunpuckdee konstaterade att mammornas 34 punkter om vad man måste göra för att få slut på det dödliga våldet skiljer sig markant från de 34 punkter som regeringen ställt upp.
– För de boende är det mycket fokus på upprustning, bearbetning av trauma och sociala insatser. Men från regeringen är det mest krav på skärpta straff.
René Leon Rosales menade att det gäller att ta itu med ojämlikheten.
– Hur mår vi som lokalsamhälle? Kommer vi kunna leva på våra pensioner? Kommer våra barn att få jobb? Om vi vill jobba seriöst för att förändra grunden till problemen, måste vi skapa lika villkor i samhället.
Ahmed Noor konstaterade att inkomstskillnaderna har ökat de senaste åren.
– Idag är det många som inte har råd med ett busskort eller med en meningsfull fritid.
Aweiz Abdulkader sade att han organiserar sig, inte bara för sin egen skull.
– Jag ger av min tid – inte bara för mig själv – utan för mina medmänniskor, för mina barns skull. När jag var 14-15 år, då organiserade vi oss för att få bättre utflykter och liknande. Idag är kraven en hel lista med saker som borde vara självklara.
Varje gång jag hör något som låter som ett skott så darrar jag
Fatima Mohamed berättade hur våldet har påverkat henne.
– Varje gång jag hör något som låter som ett skott så darrar jag, känner det i hela min kropp. Det påverkar min sömn och hela mitt liv. Jag hör helikoptern, jag ser poliser med hundar och ungdomar i skyddsväst. Det känns som om jag bor i ett krigsområde. Därför måste jag organisera mig.
Houria Bzioui talade om ”Hembla-helvetet” och synen på orten.
– De pratar om Husby och vi känner det som om vi bor utanför Sverige. De pratar om kravallerna här, men det var polisen som startade dem. De lägger ned allt som fungerar här. Hur ska ungdomarna här kunna tro på en framtid, undrade hon.
Carro Sinisalo tyckte att det måste bli ett slut på den skeva syn so finns på alla som bor i orten.
– I tidningen står det ”nu sprider sig våldet till områden där helt vanliga människor bor”. Hallå! är jag inte vanlig? Vi måste börja kräva av media, politiker och poliser att sluta avhumanisera oss. Kliv ner från era höga hästar. Det du inte identifierar dig med, bryr du dig inte om. Vi behöver tro på oss själva och vi måste tro på våra barn.
Det finns ingen plats i svenska samhället för mig
Fatima Mohamed räknade upp all samhällsservice som har försvunnit från orten, som banken, SFI, försäkringskassan, gymnasiet.
– Jag frågar mammorna, varför vill ni inte studera? Det finns ingen skola här i vårt område och busskort är så dyrt, svarar de. Det finns också de som har studerat, men de får inga jobb.
Hon berättade om sina egna erfarenheter. När hon var klar med sina högskolestudier sökte hon och en svensk studiekamrat flera och samma jobb.
– Jag hade mer yrkeserfarenhet än hon, men hon fick svar varje gång och jag fick inga svar. Det finns ingen plats i svenska samhället för mig, fast alla säger att alla har lika rättigheter.
Vi måste organisera oss, skapa samhällen där vi bryr oss om varandra
René Leon Rosales visade på exempel från historien, då människor lyckats förändra sin situation.
– Vi måste jobba mot politikerna, det är uppenbart att vi inte kan låta politiker och tjänstepersoner lösa problemen. Det vet vi att de inte fixar. Vi måste organisera oss, skapa samhällen där vi bryr oss om varandra. Och för att förhindra det mest destruktiva, gå ihop, skapa nätverk, som får våra barn att må bättre.
Första gången som arrangemanget Järva röstar anordnades var debatterna välbesökta. En månad senare, när Järva röstar samlas för andra gången, räcker Folkets Husbys stora samlingssal nästan inte till. Det kommer att anordnas åtminstone tio möten till före valet 2022. Järva röstar har blivit en betydelsefull samlingspunkt för järvaborna, och är en mäktig uppvisning i föreningslivets styrka.
Kerstin Gustafsson Figueroa
