Evin Cetin har varit både politiker och advokat. Men mest av allt vill hon byta narrativ på gängvåldsdebatten, så hon skrev en bok.
– Kanske var det någon mer än jag som hade svårt att sova igår kväll? säger Evin Cetin i inledningen av sitt föredrag på Tensta Träffs Förortsforum.
Hon refererar till den unga kille, på bara 15 år, som blev skjuten i Skogås centrum i helgen. Fastän det är en verklighet som hon som advokat och författare följt på nära håll är hon märkbart berörd.
– Barn som rekryteras in idag är brottsoffer. Hittills har noll personer dömts för att ha rekryterat barn till kriminella handlingar i Sverige, säger hon.
Hon förklarar hur hon tycker att begreppet barnsoldater beskriver dagens situation. Hon ville att titeln på boken Mitt ibland oss (Mondial 2022) skulle innefatta just det, men det blev inte så.
Barnsoldater finns ju inte här
– Barnsoldater finns ju inte här, sa någon.
Evin Cetin började sitt samhällsengagemang i Södertälje. Hon satt i den lokala ledningsgruppen för politiken för mer än tio år sedan. Det var samma period som insatserna mot Södertäljenätverket gjordes, men ”redan då missade vi själva kärnan till brottsutvecklingen”. Att se barnen bakom.
– Jag vill att ni lägger ett datum på minnet. Den 10 mars 2010.
Det var den dag då en statlig utredning varnade för att 5 000 unga var på väg in i gäng.
– Jag menar att det är ett svek.
Efter tio år som politiker hade hon tappat perspektivet på varför hon engagerat sig från första början. Hon upplevde inte att hon gjorde någon skillnad.
Mot slutet av 2020, mitt under rådande pandemi, hände något. Boken som hon skulle skriva tillsammans med journalisten Jens Liljestrand kom att tillägnas en viss 21-åring. Som hade blivit skjuten, men överlevde och ville dessutom vittna om vem som skjutit – och varför. Det som hände var att familjen flyttades bort av socialen ett tag för att under nyår få beskedet att de ej hade fortsatt skydd. De skjutsades tillbaka till samma område där förövaren och andra med kopplingar bodde. Inom kort hade någon försökt att hämnas ”golaren”, men sköt fel person.
Om vi har en vittnesplikt i samhället – varför har vi ingen vittnesgaranti?
– Hur kommer det sig att till exempel den vars son som blivit mördad ej får hjälp? Om vi har en vittnesplikt i samhället – varför har vi ingen vittnesgaranti? Här har vi en allvarlig brist, konstaterar hon.
Hon menar att hon som advokat fick göra väldigt mycket då skyddsnäten brast.
– Jag har försökt svara på frågor från små barn, som vad händer om vi går till lekparken nu – kommer någon att skjuta oss?
Vi saknar barnperspektivet på brottsoffrens familjer. Så grunden till boken var att hon mött brottsoffer, anhöriga och förövare, men bakom sin yrkesroll. Någonting saknades för att förstå hur det kunde bli så här i ett så rikt land som Sverige.
Jag ville möta dem som medmänniskor. 
Under 1,5 års tid träffade hon unga män mellan 19-27 år och som alla levde i kriminella miljöer. Hon intervjuade dem för boken Mitt ibland oss.
– Jag ville möta dem som medmänniskor.
Ett par saker återkom i samtliga berättelser. När hon ställde en öppen fråga hur det var ”första gången” svarade de om när de begått sitt första brott, ofta i relation till droger. En annan sak var att de saknade drömmar.
En särskild händelse gav henne ytterligare en insikt. Personen hon stämt möte med märkte vid en situation att hon blev rädd. ”Vad är du rädd för? Du har redan levt ditt liv!” sa han.
En person som inte värderar sitt eget liv kommer inte heller att värdera andras.
– En person som inte värderar sitt eget liv kommer inte heller att värdera andras. Om inte döden avskräcker dem, vilket straff kan avskräcka dem?
Hon följde hela den senaste valrörelsen noga. Men inte en enda journalist ställde frågan ”Kan vi knäcka gängkriminaliteten utan att knäcka narkotikaomsättningen?”.
– Jag menar att narkotikaförsäljningen är inkörsporten. Den kommer inte att upphöra förrän vi slutar.
I DN-artikeln När kommer skjutningarna att ta slut? från den 27 januari är hon den enda av sju tillfrågade experter som svarar att narkotikan är central:
”Barn och unga som missbrukar narkotika, är instabila och säljer droger, är lättare att utnyttja för att begå beställningsmord. Alla som köper narkotika måste vara medvetna om att de finansierar dödsskjutningar och barnsoldater som lärs upp att döda.”
Samtidigt har hon inte några lösningar, men säger att det varit viktigt för henne att ändra narrativet. Att barnperspektivet måste finnas med.
– Diskussionen borde vara att vi inte ska försätta unga i den situationen där de känner att de ställer upp på att gå med en väska fylld med narkotika för att få 500 kronor.
Genom de många möten hon haft med förövare, finns det något som de själva skulle se som en väg ut från den kriminella banan?
– Man behöver agera tidigare i deras narkotikalangning. Att ge en väg ut.
Evin Cetin säger att det finns de som ej har någon tilltro till socialtjänst eller andra vuxna som funnits i deras närhet. En kille slutade trots att hans pappa var den som utnyttjat honom, men inte med hjälp av några andra vuxna – för de visste allt – utan för att hans bror var rädd. Hur ska tilliten till vuxna byggas upp om de upplever sig svikna?
Och barn rekryterar barn – det är så vår verklighet ser ut idag.
Någon på forumet tar upp frågan kring skolans roll, att fel bemötande kan förvärra situationen. Evin Cetin menar att det kan förvärra eller förbättra deras utveckling.
– Vi behöver ett annat förfaringssystem kring hur lärare kan anmäla missförhållanden kring narkotikaförsäljning i skolan. Missbruket bland dessa unga tas inte på tillräckligt stort allvar.
– Och barn rekryterar barn – det är så vår verklighet ser ut idag.
David Johansson
