I Folkets hus i Rinkeby finner vi lokalvårdaren Hussein Hassan Nor, 24 år. Sedan ett år tillbaka underhåller han husets lokaler och sprider glädje till både kollegor och besökare. Men bakom hans positivitet gömmer sig en historia präglad av krig och sorg.
En spya ligger som ett täcke över handfatet på toaletten i Folkets hus i Rinkeby. Hussein Hassan Nor, lokalvårdare i huset, står utanför toalettdörren och gör sig redo för att möta den fräna doften. Som en superhjälte, förklädd i plasthandskar och munskydd, vrider han ur sin blöta trasa, öppnar dörren och börjar plikttroget ta sig an det som för några timmar sedan var någons frukost.
– Detta är verkligheten, det är bara att gilla läget, säger han med ett skratt.
Hussein har en positiv inställning till livet, men det har inte alltid varit en självklarhet. 2014 flydde han och hans familj från kriget i Somalia till Sverige. Men efter endast åtta dagar i Sverige gick hans pappa bort. Trots att han och familjen var i sorg, började han kämpa hårt för att bli en del av det svenska samhället. Han började studera svenska, men skolan gick trögt och det blev snabbt tydligt för honom att han hade svårare att ta in information än sina klasskompisar.
– Allt jag hörde på lektionerna var “bla bla bla”. Men jag trodde att det bara berodde på att jag inte förstod språket.
Svenskar pratar som viskande möss
Hans lärare reagerade på att han hade nedsatt hörsel, något han själv inte hade märkt tidigare. Han tror att skadan kom efter att en bomb exploderade i närheten av honom i Somalia. Att hörselskadan upptäcktes först senare berodde, enligt honom, på de stora skillnaderna i ljudmiljö mellan Somalia och Sverige. I Somalia präglas vardagen av höga röster, livlig trafik och ett konstant brus av sirener och motorer. I Sverige möttes han i stället av stillsamma gator och svenskar som pratade som viskande möss.
Efter en utredning fick han en hörapparat och bytte sedan skola till en dövskola med färre elever. Svenskan blev snabbt bättre och skolan allt enklare. Han beskriver tiden med värme. Att äntligen kunna höra sina lärare tydligt och klart menar han var en otrolig känsla. Nu var han på gång i livet.
I dag har Hussein jobbat som lokalvårdare i Folkets hus Rinkeby i ett år. En vanlig arbetsdag moppar han golv i mötesrum och korridorer, städar toaletter och ser till att kollegornas utrymmen är välstädade. Men han gillar att ta ansvar och har, utöver städningen, också fått i uppgift att beställa varor till huset samt förbereda inför evenemang i den stora salongen.
I gymnasiet studerade Hussein snickeri. Han använder gärna de kunskaperna i arbetet och tar sig ofta tid att laga det som är trasigt i huset. När bordet i receptionen gick sönder reparerade han det snabbt. Hans hjälpsamhet och flexibilitet är något som uppskattas av både kollegor och gäster. Fardosa Omar, verksamhetschef i huset, menar att hans insatser varit till stor hjälp och att det sedan han började alltid är rent och snyggt i deras lokaler.
Om du är städare, vad förväntar du dig? Guld eller smuts?
Hussein älskar sitt jobb, men det har sina sämre stunder. Som de gånger han behövt skrapa bort ett envist tuggummi som fastnat under en stolsits, eller den gång han möttes av en toalettvägg som spraymålad med avföring. Han städar för att folk ska kunna smutsa ner, för att han ska kunna städa och folk ska kunna smutsa ner. Om och om igen. En frustrerande spiral, erkänner han, men samtidigt säger han också att det inte finns någon poäng i att bli irriterad. Ett jobb är menat att vara jobbigt.
– Om du är städare, vad förväntar du dig? Guld eller smuts? säger han med glimten i ögat.
Det är framför allt människorna i huset som förgyller hans dagar. Han är en social person med ett varmt och högt skratt som gärna skojar med både gäster och kollegor. Att ha kul på jobbet är viktigt för honom.
Men arbetsuppgifterna skojar han inte bort. Dem tar han på stort allvar. För varje avtorkat bord drar han noggrant fingret över ytan för att kontrollera om det verkligen är helt rent. När han dammsugit går han igenom varje hörn för att se om det finns damm eller smuts kvar. Han känner en stor tacksamhet för sitt arbete och förklarar att hans viktigaste uppgift är att göra kunden nöjd.
Drömmen om ett jobb är redan uppfylld
När Hussein får frågan om framtiden har han svårt att ge ett tydligt svar. Han beskriver det som att han har tusen drömmar, men tar en i taget. Han vill vara i nuet och tror att fler dörrar kommer att öppnas med tiden. Drömmen om ett jobb är redan uppfylld, och han tror att han blir kvar på Folkets hus ett bra tag framöver. Vad som händer sedan återstår att se.
Klockan ska strax slå elva och Hussein har precis städat upp olyckan i handfatet. Han är snart klar med den första delen av sin arbetsdag, men innan han går på rast ska han svabba rent ett sista rum.
Han doppar moppen i såpvattnet som bubblar till, och berättar samtidigt om vikten av positivitet. En positiv inställning till både sig själv och livet är det som tar en framåt menar han. Man måste uppmuntra sig själv – vem ska göra det annars? Han gör ett sista svep med moppen över det gula linoleumgolvet som nu glänser i solen.
– Titta, det är glitter! Jag försöker alltid skapa glitter.
Tristan Heintz-Ohman
Amanda Jerlov
Elina Johansson
Under 2026 samarbetar studenter från JMK, Enheten för journalistik, medier och kommunikation vid Stockholms universitet, med Nyhetsbyrån Järva. Vi publicerar deras texter löpande under sommaren.
