Teaterföreställningen Alla kvinnor inom mig som skapats i en kollektiv process av drygt 50 kvinnor i Akalla, spelades på Strindbergs Intima Teater för en fullsatt salong. På scenen stod fyra kvinnor, men de skulle ha varit tio.
Herregud, vem är det som saknas, hann jag tänka innan ljuset tändes på scen. Under repetitionerna för knappt två månader sedan var de fem. Men de borde fortfarande ha varit tio. Sex av kvinnorna som skulle ha medverkat som skådespelare i föreställningen hann få avslag på sina asylansökningar innan premiären.
Alla kvinnor inom mig är ett teaterprojekt som genomförts på Frälsningsarméns Kvinnocenter i Akalla där alla deltagarna har migrationserfarenhet och många befinner sig i papperslöshet. Att höra dessa röster och ta del av deras historier är något alla borde få möjlighet att göra. Det är snarast tjänstefel av samtliga som sitter på ekonomiska, politiska eller kulturella maktpositioner att det i nuläget inte finns resurser till fler föreställningar.
Kvinnorna på scenen berättar om hur de går upp på morgonen, förbereder frukost åt sina barn, lämnar dem till barnomsorg och skola, tar sig till sina svartarbeten, lär sig svenska, oroar sig, gömmer sig och kämpar på som de osannolika hjältinnor de är.
Det stora problemet i vårt samhälle idag är politiskt
Även några av dem som gått under jorden medverkar i förinspelade videoinslag där deras berättelser får höras medan kameran undviker att filma något annat än händerna som vrider sig i knät.
Det är historier om frihetslängtan, sexuella övergrepp, exploatering, misshandel, fattigdom, krossade drömmar, rasism och så mycket rädsla. När alla fyra på scenen unisont utropar ”Jag är rädd för Migrationsverket” borde det vara uppenbart för var och en att det stora problemet i vårt samhälle idag är politiskt.
Att därefter höra politikerna i det efterföljande panelsamtalet försöka dölja sin rasistiska politik i tomma ord om medkänsla var smärtsamt.
Advokaten Ignacio Vita och kvinnocentrets Camila Valdés däremot bidrog med både starka och skarpa vittnesmål.
Camila Valdés berättade om en av de papperslösa kvinnor hon möter i sitt arbete som nekades akutsjukvård för sin dotter på grund av att de saknade personnummer. Kvinnan lämnade sitt jobb med vetskapen om att hon sannolikt aldrig skulle vara välkommen tillbaka (för papperslösa finns ingen arbetsrätt) för att hämta sitt barn som skadat sig på förskolan.
En femåring gick och lade sig med bruten arm, för att hon inte har ett personnummer
– När de kom till akuten frågade de om personnummer och eftersom de inte hade det uppmanades mamman åka hem med sin dotter, ge henne alvedon och gå till vårdcentralen nästa dag. I vårt vackra, fria land gick en femåring och lade sig med bruten arm, för att hon inte har ett personnummer.
Men den vårdpersonal som mötte mamman och flickan med den brutna armen gjorde fel. Alla barn i Sverige har fortfarande rätt till sjukvård – också på akuten – oavsett juridisk status.
Att många i Sverige agerar som om angiverilagar och anmälningsplikt redan vore faktum är ett stort problem, konstaterade Ignacio Vita. Han riktade hård kritik mot politikerna och de nya lagförslagen.
– Att leva i ett land som behandlar papperslösa som vi gör påverkar oss alla, sade Ignacio Vita.
Anna Nygård
Alla Kvinnor Inom Mig är ett resultat av kulturprojektet ”Här&Nu” ledd av skådespelaren Luiza Stanescu samt löpande verksamhet på Kvinnocentret i Akalla.
Manus och regi: Luiza Stanescu
Dramaturgi: Maja Kihlberg
Koreograf: Klaudia Rychlik
Musik: Kristin Amparo
På scen: Sandra Perlaza, Olha Lysko, Olena Chaika och Adriana Valdes
