Jag borde skriva om året som gått; om kriget, pandemin, hyrorna och valresultatet. Eller kanske om Nyhetsbyrån Järva och vilka artiklar som lästs mest och skapat debatt. Men jag skriver istället om Said Ali.

Stockholms stads idrottsförvaltning kräver AIF Kista och Said Ali på 1 599 300 kronor. Fatta hur mycket pengar det är. Tjänstemännen på idrottsförvaltningen underkänner den redovisning för nattfotbollen, som föreningen gjort de senaste tre säsongerna. AIF Kista får inte längre ansvara för nattfotbollen och förvaltningen har ”enligt riktlinjerna om misstanke om brott gjort en anmälan till Skatteverket samt upprättat en polisanmälan”.

Det är den meningen som inte ger mig någon ro

När Said Ali bemöter anklagelserna, och undrar hur han kan överklaga beslutet, får han till svar:

Beskedet om att er ansökan om att bedriva nattfotboll avslås är inte ett beslut, utan ett besked, och går därför inte att överklaga.

Det är den meningen som inte ger mig någon ro. Vilket maktspråk. Är Said Ali rättslös? Beskedet att AIF Kista inte får fortsätta med nattfotbollen tror jag är det minsta bekymret för Said Ali. Men pengarna? Kommer han att straffas för grovt bidragsbrott? I så fall riskerar han sex års fängelse. Det är inte klokt.

Att det är ett litet helvete att ansöka och redovisa bidrag, det vet alla som försökt. Men om AIF Kistas ekonomiska redovisningarna har så stora brister, som idrottsförvaltningen skriver, varför har samma förvaltning godkänt redovisningarna tidigare år? Jag sökte den tjänsteman, som var Said Alis kontakt på idrottsförvaltningen, före jul. Han svarade inte och jag läste in ett meddelande. Sedan blev jag uppringd av förvaltningens kommunikatör, som meddelade att den tjänstemannen inte längre arbetar med de här frågorna. Har han lämnat Said Ali i sticket?

Said har i många år tränat killar och tjejer i AIF Kista, han har ansvarat för spontan fotboll under sommarloven. Jag har sett honom sitta där på fotbollsplanen i Rinkeby och vänta på kidsen på sommareftermiddagarna. Han vet att de kommer för sent, han väntar in dem, tålmodigt. Och såklart kommer de, både barn och tonåringar. Det kan vara mellan 50-60 unga som under några timmar har roligt och något vettigt att göra med en vuxen som håller koll på att allt går rätt till. Han fostrar de äldre att ansvara för de yngre, de äldsta får agera domare eller ledare.

Men efter några år försvann DIF från Järva och kvar blev Said Ali

Nattfotbollen är en följetong i Järva. Sedan 2019 har hans förening AIF Kista, vilket sannolikt betyder han själv, tagit ansvar för att nattfotbollen ska fungera i Järva. Nattfotbollen startades för mer än tio år sedan. Jag vet inte vilka som höll i det från start, men jag vet att Djurgårdens IF gjorde det under några år. Det är en stor förening med mycket resurser, som sannolikt har anställda som enbart sysslar med att redovisa pengar. Men efter några år försvann DIF från Järva och kvar blev Said Ali. Han tog över 2019 och verksamheten har fortsatt varje fredag och lördag i hallen i Spånga och i Ärvinge. Alla politiker har hyllat verksamheten, med rätta. Vaktmästarna i hallarna är nöjda, jag har pratat med dem själv, de tycker att det fungerar bra. Men det är slut med det nu.

Man kan säga vad man vill om Said Ali; att han är bråkig, att han tar onödiga konflikter och byter politisk lojalitet lika fort som andra byter skjorta. Men det SPELAR INGEN ROLL. Han gör ett fantastiskt arbete för barn och unga i Järva. Han är dessutom modig. Han säger högt det andra bara tänker. När polisen stoppade honom och visiterade honom för hundrade gången tröttnade han och polisanmälde dem för trakasserier. Bara en sådan sak.

Jag fruktar att angreppet på Said Ali är ett angrepp på hela föreningslivet

För det arbete som han har gjort i många år i Järva förtjänar Said Ali respekt. Absolut inget annat. Och just nu behöver han hjälp. Hjälp för att kunna bestrida ”beskedet” från idrottsförvaltningen.

Jag fruktar att angreppet på Said Ali inte bara handlar om honom, utan att det är ett angrepp på hela föreningslivet. Ett angrepp på alla dem, som inte går hem och lämnar orten när klockan blivit fyra. Ett angrepp på alla dem som stannar kvar och satsar av sin egen tid och kraft för att barn och ungdomar ska ha något roligt och vettigt att göra.

Kerstin Gustafsson Figueroa

Print Friendly, PDF & Email