Musa Shadeedi har residens på Tensta konsthall, där han ikväll visar queer arabisk film. Här intervjuas han om homoerotisk islamisk konst, kolonialism och regnbågsbänkar.

Musa Shadeedi är irakisk författare baserad i Jordanien. Just nu har han ett två veckor långt residens på Tensta Konsthall. Det innebär att konsthallen ger honom möjlighet att bo och arbeta konstnärligt i Tensta.

Det är första gången han är i Europa. Han har haft många tillfällen att resa, men har varit motvillig tills nu.

Annons:

– Utifrån min bakgrund som radikal queer aktivist i Mellanöstern har jag alltid haft uppfattningen att Europas prakt är byggd på förtrycket av andra – av mitt hemland och hela den regionen. Jag tror det är därför jag varit rädd för att besöka Europa, säger Musa Shadeedi.

Irakisk mat överallt

Väl på plats i Tensta fann han att läget inte var som han befarade.
– Tensta känns som hemma. Jag föreställde mig vita människor, men här har jag träffat fler irakier än jag gör i Jordanien. Det finns irakisk mat överallt, vilket jag inte förväntade mig.

Att han nu åkt till Europa beror på hans nuvarande projekt. Han skriver på en bok om homoerotiska miniatyrer i islamiska manuskript – och många av de manuskripten har europeiska museum och bibliotek tagit från ursprungsländerna till sina samlingar.

Han började leta efter homoerotiska islamiska miniatyrer när han var deprimerad förra året. Det uppfyllde honom att se dem och föreställa sig vad konstnären tänkt under måleriet, och hur konstnärens relation till samhället och makten var.

Mot våra principer att betala för manuskripten

Tanken var att boken skulle fokusera på konsthistorien och ha kolonialism som fond. Men efter komplikationer i arbetet bytte Musa Shadeedi fokus och satte kolonialismen i förgrunden.

– Muséerna och biblioteken gav mig inte tillstånd att använda manuskriptsidorna jag behövde. Efter långa byråkratiska processer bad de mig betala avgifter för att använda dem. Manuskripten är allmängods eftersom de är över hundra år gamla, men institutionerna menade att de har upphovsrätten till fotona av sidorna. Jag pratade med min redaktör och min kollega Aya Bseiso som hjälpt mig med forskningen, och vi kom fram till att det var mot våra och bokens principer att betala för manuskripten.

Som följd av detta kommer boken också handla om hans upplevelser som queer forskare från Mellanöstern, och hans möte med de här europeiska institutionerna.

En transkvinna som bär vapen

En av filmerna som Musa Shadeedi presenterar på Tensta konsthall ikväll är Cinema Al Fouad, en dokumentär från 1993 om en syrisk transkvinna som är soldat.

– När jag såg den för första gången blev jag förälskad. Visst har vi äldre queer representation, till exempel män utklädda till kvinnor i arabiskspråkig film, egyptisk film från fyrtiotalet som visar transsexuella, kanske som komiska inslag, men ändå på ett positivt sätt. Men jag hade aldrig sett en dokumentär med en verklig människa, som berättar om sin upplevelse, som dessutom är väldigt unik. En transkvinna som bär vapen, som är del av samhället, med grannar och gamla damer som är vänliga mot henne. Militären, som idag är väldigt homofobisk och transfobisk, erbjöd henne pengar för kirurgi. Och sade att den här ”tjejiga mannen” är bättre än er alla på att strida, till exempel. Det bryter mot många stereotyper om queerhet som vi konsumerar idag.

Jag lyckades inte tillräckligt väl

Den andra filmen som visas är Yumma, som Musa Shadeedi själv skapat. I den intervjuar han sin egen mamma och mamman till en transman om barnens sexualitet och könsuttryck, men också en son som får berätta om sin mor.

Idag önskar han att filmen nådde längre i sin analys.
– De personliga berättelserna är otroliga, men deras värde beror på analysen och diskussionen de kan skapa. Jag lyckades inte tillräckligt väl med det i filmen. Problemet är att filmen skuldbelägger samhället, men samhället är en produkt av makthavarna, som bestämmer hur samhället ska se ut.

Sedan Yumma, som kom 2018, har Musa Shadeedi inte gjort mer film. I stället har han satsat på att skriva. Han är redaktör för My.Kali Magazine, en queer, feministisk webbtidning för Mellanöstern och Nordafrika, som ges ut på engelska och arabiska. Efter att han skrev tidningens första artikel på arabiska blev den förbjuden i Jordanien.

I My.Kali har du skrivit en artikel där du ifrågasätter bilden av att Väst är en särskilt trygg tillflykt för HBTQ-flyktingar. Järva möts ofta av de här idéerna om att västerländska värderingar är unikt HBTQ-vänliga, i motsats till islamska. Till exempel anordnade den rasistiska nättidningen Avpixlat Pridetåg i Järva, den tidigare ordföranden i Rinkeby-Kista skrev debattartikel om att homofobin var särskilt stark här och att nyanlända bör gå obligatoriska kurser om HBTQ. En från Husbys moské upplevde att stadsdelen placerade regnbågsbänkar utanför moskén för att man förväntade sig en reaktion. Med det här i åtanke, hur ska man bekämpa homofobi i en stadsdel som denna, där befolkningen också drabbas av rasism och islamofobi?

– Att använda queera kroppar som politiska redskap för att sprida hat är homofobi. Det betyder att din politik är så svag att du utnyttjar andras kroppar, sexualitet och intimaste känslor för att få andra att stötta dig. Det är fegt. Jag tror att muslimer över hela världen behöver befria sig från kolonial historieskrivning, läsa islamisk historia och förstå att många av lagarna som förbjuder homosexuella handlingar har kolonialmakten infört. De var inte inhemska lagar.

Förändringen kommer ske inifrån, spontant och genuint

Musa Shadeedi tror förändringen måste komma inifrån gruppen.

– Kan du föreställa dig en straight person komma in i ett queert sammanhang och säga till dem: ”Du ska ha sex på det här sättet, det här är bra och det här är dåligt för dig”? Ge dig av! Förändringen kommer ske inifrån, spontant och genuint. För att det ska kunna ske måste människorna känna sig trygga och att de inte tvingas till någonting. Och de behöver utrymme att återta sin historia, för den är mer erotisk än all europeisk historia sammantagen. Jag har utmanat mina svenska vänner här att hitta någon homoerotisk miniatyr från Sverige, och det är mycket svårare än att hitta en islamisk. Så en svensk politiker som säger att muslimer är homofober – hur kan det vara realistiskt?

Maria Bodin

Evenemanget ”My Queer Arabic Screen” sker ikväll på Tensta konsthall kl 17–19.

Print Friendly, PDF & Email