I slutet av mars månad fick redaktionen ett tips om att en kvinna, boende i Rinkeby med finskt ursprung, vunnit pris för en diktbok om kärlek.
Vi bokade tid för att prata om boken, om livet, hur hon hamnat i just Rinkeby och annat som kan intressera våra läsare. De tider vi bokat har sedan skjutits upp flera gånger på grund av sjukdom. I söndags nåddes vi av beskedet att Marja Mdzimba tyvärr har somnat in för alltid. I somras fyllde Marja 81 år.
Marja föddes i Nystad i västra Finland som ett av nio barn i familjen. Föräldrarna kom från Karelen, den del av norra Finland som förlorades till Sovjet under kriget och över 400 000 finländare tvingades lämna. Hon var i 20- års åldern när hon flyttade till Sverige och 1970 hamnade hon i Rinkeby. Det dröjde inte länge innan hon mötte den man som hon kom att bilda familj med. Lemmy Mdzimba kom ursprungligen från Sydafrika men hade flytt från apartheid tillsammans med sina föräldrar. De fick tre barn och levde tillsammans tills Lemmy avled för ca 20 år sedan. När Lemmy avled arbetade han med cancerforskning på Karolinska sjukhuset. Marja utbildade sig i Sverige till sjuksköterska.
Dikterna berättar om sorg, om längtan men målar också en bild av kärlek och familjeliv
Marja Mdzimba började en skrivarkurs i Eskilstuna. På tågresorna till kursen hade hon sällskap av Maarit Turtiainen som var kursledare på kursen. Hon kom att bli redaktör för den första egna boken som Marja gav ut. Bokens finska titel är Eilen rakkaani – runoja rakkaudesta ja menettämisestä och på svenska heter den Igår min älskade – dikter om kärlek och förlust.
Dikterna är skrivna efter att hennes man plötsligt dog. Dikterna berättar om sorg, om längtan men målar också en bild av kärlek och familjeliv mellan två människor som kommer från helt olika kulturer, en från Finland och en från södra Afrika. Det finns mycket värme och mycket humor i boken.
Boken kom ut 2024 och belönades med Kajsa Vilhuinen-priset, som delas ut till sverigefinska författare som är bosatta i Sverige. Kajsa Vilhuinen var en kvinna som levde i de värmländska finnskogarna och värnade om traditionen att sjunga traditionella, finska sånger och berättelser. Hon avled 1941.
Marja gav inte upp, utan var aktiv in i det sista
Maarit Turtiainen berättar att Marja alltid skrivit, både noveller, dikter och berättelser. Hon föddes i den finsktalande delen av Finland och lärde sig att uttrycka sig på svenska efter att hon flyttat till Sverige. Hon var tacksam över att ha fått förmågan att uttrycka sig i ord, genom att skriva.
– Marja var så lycklig över uppmärksamheten för boken och den respons som hon fått från läsare som berättade att den gett tröst när en anhörig gått bort. Hon var en positiv och varm person till sin läggning, hon gav inte upp utan var aktiv in i det sista. Vi håller på att göra en antologi där Marjas berättelser kommer att vara med. Den har namnet Naisia Mustikkamaassa – Kvinnor i Blåbärslandet, med nya dikter och med fina berättelser. Jag är så glad att hon i våras kunde vara med i planeringen av antologin och med att redigera sina texter och dikter, avslutar vännen och redaktören Maarit Turtiainen.
Monica Jansson
