Internationella modersmålsdagen har funnits och firats sedan den 21 februari 2000. Först i år har ett officiellt firande kommit igång i Sverige, skriver Tenstabon Humaun Kabir.
Kanske har modersmålets betydelse varit så självklart i vårt land de senaste åren och inte behövt någon uppmärksamhet? Finns det kanske skäl att höja medvetenheten om språkliga och kulturella traditioner nu när rätten till modersmålsundervisning hotas av Sverigedemokraternas makt?
Bengaler som bor i Sverige har hela tiden högtidlighållit denna dag, eftersom den har sitt ursprung i deras nationella historia. Medan Bangladesh fortfarande var en del av Pakistan kämpade studenter för att bengali skulle erkännas som officiellt språk vid sidan av urdu. Flera av dem dödades vid en demonstration i Dhaka i februari 1952. Ett minnesmonument i närheten av stadens universitet påminner om folkets offer i kampen för sitt modersmål. Därför instiftade UNESCO den 21 februari som den internationella modersmålsdagen.
Jag, Humaun Kabir, önskade bredda firandet till fler, men hade bara några veckor på mig till årets modersmålsdag. Som tur är kom jag i kontakt med järvabon och biträdande finansborgarrådet Anders Österberg. Som riksdagsman för S var Anders tidigare mycket engagerad i internationella frågor. Han såg genast värdet av en modersmålsdag i Stockholm och öppnade dörren för Kabirs initiativ.
Tisdagen den 21 februari kunde därför Internationella modersmålsdagen firas i Stockholms stadshus med med sång, tal och tårta. Deltog gjorde bland annat Sveriges Bangladesh Centralorganisation samt särskilt inbjudna konsuln Amrin Jahan och hennes andre sekreterare Ashraful Alam Mohan från Bangladesh ambassad.
Dagen uppmärksammades också på flera bibliotek i Stockholm, bland annat i Kista och i Rinkeby.
De närvarande uttryckte sin tacksamhet och glädje över inbjudan och hoppades att firandet skulle bli en växande tradition.
Humaun Kabir
