Jag har tänkt på en sak väldigt länge, vem är jag egentligen? Jag är en somalisk tjej. Jag är svart, jag bär hijab och jag är uppvuxen i Rinkeby.
Det känns som att folk redan har bestämt vem jag är innan jag ens har sagt ett ord. Bara för att de ser hur jag ser ut eller hör var jag kommer ifrån.
“Har du varit med om rasism?” Det är en fråga jag brukar få när någon tar upp ämnet rasism. Jag fattar att de inte menar något illa, men varför är det alltid jag?
Varför är det självklart att jag skulle svara? Bara för att jag är en svart tjej med hijab.
Det får mig att tänka att folk redan bestämt att mitt liv måste handla om rasism innan de ens känner mig. Efter ett tag började jag tänka på det själv också. En vers som fick mig att fundera mycket på detta lyder så här:
“Varför det så lätt för dem att få det låta som att det är lika lätt för alla att vara svensk” från låten V12 av Yasin.
Jag är född och uppvuxen i Sverige, men jag är ändå inte tillräckligt svensk. Vad är det som skiljer mig från alla andra svenskar? Det är nog en fråga jag aldrig kommer få svar på. Och ibland önskar jag bara att någon skulle fråga vem jag är, i stället för att tro att de redan vet svaret.
Istabraq
Under några veckor i sommar har en grupp ungdomar i Järva sommarjobbat hos Rädda Barnen genom Stockholms stad. Arbetet har gått ut på att lära sig om demokratiska processer, påverkansarbete och rättigheter. De fick också skriva artiklar för Nyhetsbyrån Järva, och flera gör det under pseudonym.
