Om det skulle visa sig att den svenska regeringen har ingått ett hemligt avtal med Somalias regering, där Sverige betalar omkring 100 miljoner kronor till ett projekt kopplat till premiärministerns kansli i Mogadishu, mot att Somalia accepterar tvångsutvisningar av somalier bosatta i Sverige, då står vi inför en politisk och moralisk skandal.
Ett sådant agerande, om det bekräftas, väcker en rad frågor: Är det lagligt att använda svenska skattemedel för att köpa sig fri från ett politiskt dilemma? Är det moraliskt försvarbart att förhandla om människors öden i hemlighet, långt bort från offentlig granskning och demokratisk insyn?
Biståndspolitiken ska inte användas som en valuta för migrationspolitiska uppgörelser
Tidigare biståndsminister Johan Forssell och nuvarande biståndsminister Benjamin Dousa har båda ett direkt ansvar för hur biståndsmedlen används. Om dessa uppgifter stämmer, måste de stå till svars för varför ett avtal med Somalias regering inte offentliggjorts. Hur kan de motivera att svenska skattepengar skickas till en regering som ofta kritiseras för korruption och brist på transparens?
Biståndspolitiken ska bidra till utveckling, utbildning och mänskliga rättigheter, inte användas som en valuta för migrationspolitiska uppgörelser.
Människor som arbetat, betalat skatt och levt laglydigt har fått sina liv uppslitna
Regeringen, understödd av Sverigedemokraterna, har upprepade gånger hävdat att utvisningarna endast gäller personer som begått brott eller saknar rätt att vistas i landet. Men många vittnesmål och erfarenheter från det somaliska civilsamhället visar något helt annat. I praktiken har även människor som arbetat, betalat skatt och levt laglydigt fått sina liv uppslitna, skickats till ett land de ofta inte längre har någon verklig anknytning till.
Att rättfärdiga detta med argumentet att man “bara utvisar kriminella” är inte bara oärligt, det är ett cyniskt försök att dölja en kollektiv bestraffning. Kriminalitet finns i alla samhällen och bland alla grupper, även bland etniska svenskar.
Att peka ut somalier som mer brottsbenägna är inte bara orättvist, utan det är farligt
Att peka ut somalier eller andra minoriteter som mer brottsbenägna är inte bara orättvist, utan det är farligt. Det göder misstänksamhet, splittring och fördomar, och det skapar ett “vi och dom”-tänkande som river sönder samhället.
Sverige har historiskt sett varit en förebild inom internationellt bistånd och en röst för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. Men den nuvarande politiken signalerar en farlig förskjutning. Biståndet används i allt högre grad som ett verktyg för migrationskontroll, snarare än som ett uttryck för global solidaritet.
Vart är Sverige på väg?
Kahin Ahmed
