Precis kvart i tre svänger Hussein Farah in till Rinkeby centrum för att hämta mig. Vi ska åka och hälsa på Cabas Hussein, som sitter inlåst i förvaret i Märsta sedan tre månader tillbaka.
– Han är ingen kriminell, jag känner hela familjen, säger Hussein Farah, imam i Islamiska kulturcentret i Rinkeby.
Vi har fått tid att besöka Cabas Bashir Hussein, född 1985, klockan 15.40. Tio minuter före utsatt tid parkerar vi på andra sidan vägen. Förvaret är en låg inhängnad tegelbyggnad i ett industriområde.
Vi presenterar oss vid grinden och vändkorset klickar till och vi får komma in på området. Inne i receptionen sitter ett par och en ensam man och väntar på något eller någon. Vi anmäler vår ankomst och får en nyckel till ett skåp där vi lämnar våra ytterkläder.
Vi tilldelas besöksrum nummer 6
Efter en stund kommer personal och hämtar oss, två dörrar låses upp och i en vitmålad korridor finns besöksrummen. Vi tilldelas besöksrum nummer 6, ett rum lika vitt som korridoren, avlångt, kanske 2,5 gånger fyra meter. En fåtölj, en tvåsitssoffa, en barnstol och ett lågt bord.
Cabas berättar att de bor fem-sex i varje rum, och att de är 40-50 man på hela avdelningen. Bland dem har kanske 15 samma ursprung, och är så gott som alla i samma ålder, som Cabas. Familjefäder som bott och arbetat här länge. Nu ska de utvisas.
– De säger att det är bara kriminella som ska utvisas, men det stämmer inte. De som jag träffat är inte på något sätt kriminella, säger Hussein Farah, som i egenskap av imam vet vad han talar om. Han har haft kontakt med många unga killar, som är gängkriminella. Och han har begravt allt för många av dem.
Vad gör ni hela dagarna, frågar jag. Cabas rycker lite uppgivet på axlarna. Mina barn förstår inte varför jag inte får komma hem
– Det finns inte mycket att göra, man sitter och väntar på att datorn är ledig. Man har ingen lust till någonting. Det finns ett gym också, men jag orkar inte gå dit. Jag sover så dåligt om nätterna. Vi sitter i fängelse.
Varje helg kommer hans fru och barn på besök. Fyra av barnen är födda här.
– Då får vi ett lite större besöksrum.
Det är det enda som händer under hela veckan, och även om han längtar efter sin familj är det smärtsamma möten.
– Mina barn förstår inte varför jag inte får komma hem.
Cabas Hussein kom till Sverige 2014, som anknytning till sin hustru som redan bodde här. Han hade främlingspass, eftersom situationen i Somalia var kaotisk på grund av inbördeskrig.
– Jag kom hit helt legalt och 2022 ansökte jag om svenskt medborgarskap. Då hade jag fast anställning och permanent uppehållstillstånd.
Den 8 juli 2022 skickade han in ansökan till Migrationsverket, som registrerades samma dag. I juni 2023 bad Migrationsverket om att få hans pass, som han skickade in den 13 juni 2023.
Cabas var en pålitlig och reko medarbetare, som arbetade länge hos oss
Vid den här tiden arbetade Cabas på Bromma flygplats, anställd av Samhall. Samtidigt hade han tagit taxikort och körde taxi.
– Jag jobbade hårt för att försörja min familj, säger han.
Soran Mokriani var områdeschef på Samhall när Cabas arbetade där. Han intygar att Cabas arbetade på Bromma flygplats.
– Ja, han var en pålitlig och reko medarbetare, som arbetade länge hos oss. Cabas var verkligen skötsam och lojal, säger han.
Men Cabas Hussein mådde psykiskt dåligt, och gick länge odiagnosticerad med bipolär sjukdom. Sommaren 2023 fick han en manisk episod och fick för första gången kontakt med sjukvården.
I augusti samma år lades han in på St Görans sjukhus, och där låg han en längre tid. Det var under sjukdomstiden som brevet från Skatteverket kom till Cabas digitala brevlåda.
I december 2023 beslutade Skatteverket att Cabas Hussein inte längre var folkbokförd i Sverige. ‘Ditt överklagande av Skatteverkets beslut ska därför avvisas då det inkommit för sent’
– Men jag har bott här hela tiden. Hur skulle jag ha kunnat resa någonstans, mitt pass var ju hos Migrationsverket, säger Cabas.
I ett senare brev står att Cabaz besökt ett servicekontor den 19 december och anmält sin flytt till Sverige. Om han har fyllt i fel blankett, eller gjort något annat, så skedde det under sjukdomsperioden.
– Jag minns nästan ingenting från den här tiden, jag fick elbehandling. Det tog tid att bli bra, men nu tar jag min medicin regelbundet.
Men Skatteverket meddelade den 23 april 2024 att Cabas hade fått brev till sin digitala brevlåda den 11 december och då hade han tre veckor på sig att överklaga beslutet. Men han överklagade inte förrän den 7 februari 2024. ”Ditt överklagande av Skatteverkets beslut ska därför avvisas då det inkommit för sent.”
Under 2024 beslutar Migrationsverket att Cabas Hussein ska utvisas. Han överklagar beslutet, men överklagan avslås.
– Jag hade stor hjälp av en anställd på Samhall. Hon engagerade sig i mitt fall och följde med mig till Migrationsverket för att förklara vad som hänt. Vi hade alla sjukintyg med oss, men de lyssnade inte ändå.
Hans permanenta uppehållstillstånd ska återkallas. Beslutet överklagades, men Migrationsöverdomstolen beslutade att inte pröva fallet och därmed står Migrationsdomstolens beslut fast.
Cabas har missat att förlänga sitt permanenta uppehållstillstånd
Advokat Stig Sahlström är det juridiska ombud som Cabas Hussein har tilldelats.
– Ja, Cabas har missat att förlänga sitt permanenta uppehållstillstånd och ska därför skickas tillbaka till Somalia, säger han när jag senare kontaktar honom på telefon.
Stig Sahlström kan inte påverka Migrationsdomstolens beslut, utan hans uppgift var att överklaga förvarsbeslutet.
– Ja, han skulle inte behöva vara inlåst, utan kan ställas under uppsikt och ha anmälningsplikt istället. Men polisen sade nej, ärendet ligger hos Polismyndigheten nu, säger Stig Sahlström.
När besökstiden i förvaret i Märsta börjar gå mot sitt slut frågar Cabas mig var jag bor någonstans. I Sundbyberg, svarar jag.
– Jag gillar inte Sundbyberg, säger han.
I Sundbyberg ligger Migrationsverkets lokaler. Där har han varit flera gånger. Sista gången han var kallad till möte kom han dit med sin hustru. Hustrun togs in ett rum och Cabas i ett annat.
– Där väntade polisen på mig och de förde mig direkt till förvaret i Märsta. Min fru frågade efter mig, men de sade åt henne att gå hem och att jag skulle ringa henne och förklara.
Det är drygt tre månader sedan nu.
De har varit här från Somaliska ambassaden och försökt få mig att skriva under
Cabas Hussein har inga nya möten planerade med advokaten, ingenting. Han bara väntar.
– De har varit här från Somaliska ambassaden och försökt få mig att skriva under ett papper. Men jag vägrar. Jag har kommit hit på laglig väg, de kan inte göra så här. I åtta år har jag arbetat och betalat skatt. Det måste finnas någon rättvisa.
Efteråt, på vägen hem, sitter vi tysta i bilen, Hussein Farah och jag. Det känns tungt.
– Ja, jag känner mig maktlös, säger imam Hussein. Det är det värsta av allt.
Kerstin Gustafsson Figueroa
