Någon frågade om jag hade några förväntningar inför nästa år. Förväntningar? Så lyxigt! Men jag hoppas förstås att alla goda krafter skall lyckas med sina ansträngningar i orten.
Vi har så många utmaningar, men det är så svårt att nå varandra när vi lever under så olika förhållanden. Ett sätt att nå varandra är att vi kan mötas över alla gränser brukar jag tjata om. Men hur – och var? Hur ses vi grannar? Det enklaste ses i gemensamma öppna mötesplatser i bostadskvarteren. Under de goda åren fanns både lokaler och personal för sådan verksamhet. Allt drogs senare in.
Vi har under många år saknat möjligheten till de spontana mötena med grannar i olika åldrar och levnadsförhållanden. Vi har så mycket att ge varann. Nu hör jag att bostadsbolagen tydligen öppnar dessa lokaler igen efter många års aktivt kämpande av ortsborna.
Nu har jag levt ett drygt halvår i ett annat för mig nytt samhälle
Men – det är inte bara lokalfrågan som skilt oss åt. Det har också det digitala samhället bidragit till. Vi är många som saknar den utbildning och träning som krävs för att helt delta i dagens samhälle.
Nu har jag levt ett drygt halvår i ett annat för mig nytt samhälle. Jag bor i ett mycket öppet boende, där grannar ser varann och möts efter eget behag i foajén som blivit ett sällskapsrum. Vi deltar i de aktiviteter som vi känner för. Tid och ork bestämmer vilket ger en trivsam och avspänd atmosfär.
Det jag har saknat är kontakt med barn och ungdomar, men där har vi i några veckor ”tagits om hand” av några tonåringar, som vill göra något gott här i livet. ”Ung Omsorg” heter deras företag. De är mycket ambitiösa och sysselsätter oss med en del trevliga sällskapsspel och tävlingar. Det bästa är i mitt tycke de naturliga och avspända samtal vi kan ha med ungdomarna. Småbarn får jag träffa om barnbarnsbarnen kommer på besök igen.
Jag förväntar mig gemenskap och en god framtid för alla goda krafter
De ungdomar jag jobbade för och med i Husby är nu utbildade och socialt engagerade vuxna och engagerar sig på olika sätt ideellt för att stötta unga och andra behövande.
Med andra ord förväntar jag mig gemenskap och en god framtid för alla goda krafter.
Sedan hoppas vi ju alla att de vansinniga krigen skall upphöra, och att vi skall kunna ingripa mot den enorma fattigdomen i världen och klara av de allvarliga miljöhoten.
Inga Harnesk
