Iman på en pansarvagn i Smaliland.

Iman Tahbaz tar världen hem till oss

Artikel/Intervju

Iman Tahbaz arbetar som fotograf för SVT och reser runt hela världen för att ge oss svenskar nyheter från hela världen. Men hemma för Iman är i Sverige, närmare bestämt i Kista.
– Många tänker att det är ett drömjobb att resa som jag gör och det har absolut sina bra sidor, men det är också tufft och slitsamt.

Iman reser mycket i sitt jobb och får träffa många människor och ta del av deras livsöden. Han säger själv att alla människor man träffar gör ett avtryck, alla är speciella på sitt sätt. Han har bland annat varit med som fotograf under valet i USA, terrorattacker i Europa och besökt flera flyktingläger runt om i världen. Situationen för media, både journalister och fotografer, har förändrats de senaste åren.

Media är ständigt under hot och vi har blivit måltavlor

– Media är ständigt under hot och vi har blivit måltavlor. Förut hade ofta journalister en jacka det stod “press” på för att visa att man inte var en fiende, idag skulle det kunna ge motsatt effekt och istället utgöra ett större hot, säger Iman.

På frågan vad Iman tycker är roligast med jobbet, kommer svaret väldigt fort. Han menar att det roligaste är att åka ut på jobb med kolleger han trivs med, få träffa människor och att kunna berätta deras historier. När han sedan ska svara på vad som är svårast tänker Iman en liten stund, men svarar sedan att det är när tekniken strular på jobb utomlands.
– Eftersom det oftast finns en tidspress så blir alla väldigt stressade när man tappar kontrollen över tekniken.

Jag har lärt mig acceptera att man inte kan hjälpa alla

Jobbet är utmanande, Iman säger även att det såklart är en svårighet att se alla tragedier som han får göra. 
– Jag har lärt mig acceptera att man inte kan hjälpa alla, men att man gör så gott man kan.

Han försöker alltid vara tillgänglig för barnen han träffar.
– Många barn blir glada när en kamera dyker upp och de blir gärna filmade. Jag tror att det är ett sätt för dem att leka och tänka på något annat en stund.

Han bygger på det sättet upp en relation med många människor när han är iväg på jobb.
– Självklart blir man påverkad när man är där, men du är så inne i jobbet där och då. När du arbetar ser du bara det du ser genom linsen. Det är först när man går igenom materialet på hotellrummet som man kan ta in det ordentligt, säger han.

Det som berör mig mest är när man träffar barn som har det svårt

Det svåraste är att träffa barn som far illa.
– Det som berör mig mest är när man träffar barn som har det svårt, särskilt eftersom jag själv är pappa. Man försöker göra det lilla man kan, jag har ofta med mig godis till barnen. Men då blir de lokala butiksägarna arga på mig för barnen inte köper godis hos dem när de får det gratis av mig, säger Iman.

Alla uppdrag tar olika lång tid, ibland blir det en resa per månad, ibland två, eller ingen alls. Han är minst borta en vecka i taget, men om det är en resa inom Europa blir det oftast kortare.
– Det är därför man inte tröttnar på jobbet. Jag får träffa nya människor och nya platser, som jag aldrig hade besökt annars. Hade jag åkt till samma plats varje dag hade jag nog tröttnat rätt fort.

Så fort sonen ser en svart taxi bil tror han att den ska hämta mig

Iman bor i Kista tillsammans med sin fru och tre barn. Han berättar att han ofta pratar med sina egna barn och visar bilder hur barn runt om i världen kan ha det. Ofta vill inte att hans barn att pappa ska resa iväg utan att han ska stanna hemma med dem.
– Så fort sonen ser en svart taxi bil tror han att den ska hämta mig och att jag ska åka iväg. Min dotter frågar ofta om jag vill prioritera familj eller jobb, då får jag förklara för henne varför jag måste åka iväg. Jag tackar min fru Parisa för att hon ställer upp så mycket som hon gör, säger Iman.

Intresset för film började redan när Iman var ung och hans familj skulle åka till Iran. De köpte en filmkamera att ha med på resan. Efter semestern fortsatte Iman och hans kompisar att använda kameran. Iman växte upp i Åkersberga och under hela högstadiet fortsatte Iman att ha med kameran hela tiden. Han fick en stillbildskamera i present och han började även lära sig redigeringsprogrammet Photoshop.

På den tiden fanns inte Youtube så man behövde lära sig allting själv

På skolan som Iman gick på högstadiet fanns en skoltidning. Där började han lära sig hur man gjorde artiklar och tog foton. En gång fick redaktionen besök av Andrés Rignell, en filmfotograf, som höll i en föreläsning. Iman blev inspirerad av Rignell och ville lära sig göra samma sak. Han började försöka lära sig själv några av effekterna som filmfotografen visat upp.
– På den tiden fanns inte Youtube så man behövde lära sig allting själv.

Men klassen på högstadiet var stökig och Imans betyg var inte de bästa. När det började bli dags för att välja gymnasium visste han inte vad han skulle göra.
– Jag visste inte att det fanns gymnasium som hade inriktning på media, utan tänkte söka till ett gymnasium där man skulle få en gratis laptop.

Men Imans bror, Amir, hittade ett gymnasium i Täby som hade olika medieutbildningar och peppade Iman till att söka dit. Enligt Iman själv hade han inte kommit in på gymnasiet i Täby om de inte hade haft antagningsprov, det provet vägde upp hans dåliga betyg.
– När jag tog studenten hade jag i snitt i VG och MVG. Det blev en stor skillnad när jag fick göra det jag tyckte var kul. Ämnen som jag tidigare haft IG i hade jag plötsligt MVG i.

Iman tackar än idag sin bror för att han hittade skolan till honom.

Du tackade din fru tidigare också. Det blir den andra personen du tackar i denna text?

– Ja vi får hoppas att jag inte vinner något pris framöver, då blir det många nära och kära jag ska tacka, säger han och skrattar.

Även om Iman reser runt hela världen så skulle han inte vilja bo någon annanstans än i Kista. Här känner han sig hemma och han beskriver människorna i området som omtänksamma och vänliga. Iman säger att det är några få personer som drar ner säkerheten i området för alla.
– Jag skulle aldrig få för mig att flytta till söder, jag är ett barn från norra sidan. Jag trivs väldigt bra här.

Iman började som praktikant på SVT år 2008 och blev anställd 2014. Om han inte hade blivit fotograf, så hade han kunnat bli lärare. I högstadiet gjorde han fler personlighetstester för att se vad han borde studera till och svaret blev alltid lärare. Han tror själv att det hade passat honom bra för att han gillar människor och att skapa en kontakt med folk, så tanken på lärare har alltid funnits.

Nu väntar julfirande med familjen för Iman. Han säger att han firar både svensk och persisk jul och hans familj brukar oftast fira vart annat år med hans släkt och vartannat med hans frus släkt i Linköping.

Vad ser du fram emot inför nästa år?

– Jag vill inte säga något klyschigt, men jag hoppas familjen håller sig frisk och att pandemin försvinner. Jag hoppas att Djurgården tar revansch och vinner SM-guld. Vilket inte är en populär åsikt i Järva, här är alla AIK-supporters, säger Iman och skrattar.

Clara Krause
Headerbild: Martin von Zweigbergk
Bild: Clara Krause
Print Friendly, PDF & Email