Det här är en dag då allt annat får vänta. Det går inte att prata eller skriva om något annat än det som hände i Risbergska skolan i Örebro igår. Elva döda och sex svårt skadade, alla är ännu inte identifierade. Det värsta attentatet i Sverige i vår tid.
Motivet är fortfarande oklart, betonar både polisen och statsministern. Polisen vädjar till oss att bara sprida bekräftade uppgifter, eftersom rykten och spekulationer skapar mer oro i en orolig tid.
Men hur kan ett attentat vara något annat än politiskt?
Gärningsmannen, som är en av de döda, beskrivs som en ”enstöring”, ”ensamagerande” och är tidigare okänd av polisen. Det enda som polisen verkar veta är att mannen inte hade någon koppling till gängkriminella.
Det vi vet är att mannen sökte sig till Komvux, till SFI, för att döda.
Ingen kallar honom, för det är en man, för terrorist. Magnus Ranstorp kallas inte in. När statsministern fick frågan på presskonferensen igår om det krävdes politisk samling i den här stunden, svarar han: ”Jag tänker inte på politik idag, utan på de anhöriga”. Men hur kan ett attentat vara något annat än politiskt?
När ska vi sluta bli förvånade över att det händer i Sverige. Vårt land har förändrats i grunden de senaste decennierna. Från att ha varit ett av de mest jämlika länderna i världen, är vi idag bäst på att vara värst. Kan vi prata om hatet mot muslimer?
Kerstin Gustafsson Figueroa