I slutet av juli planerar regimtrogna eritreaner återigen att hålla sin årliga festival på Järvafältet. Det är djupt problematiskt och direkt skamligt, att en aktivitet som hyllar en brutal diktatur får genomföras öppet i vårt demokratiska Sverige.
Eritrea är ett av världens mest repressiva länder. Sedan självständigheten 1993 har landet styrts av president Isaias Afewerki utan val, rättsstatliga principer eller grundläggande friheter. Yttrandefrihet, religionsfrihet och politisk opposition är i praktiken obefintliga. Den tvångsbaserade, obegränsade värnplikten har förvandlat hela generationer till livegna soldater, medan kollektiv bestraffning och godtycklig frihetsberövning hör till vardagen. Människor flyr för sina liv och de som återvänder riskerar allvarliga övergrepp.
Trots detta tillåts de regimtrogna krafter agera fritt i Sverige
Trots detta tillåts de regimtrogna krafter agera fritt i Sverige. Den eritreanska ambassaden i Stockholm, vissa föreningar och till och med kyrkor fungerar i praktiken som regimens förlängda arm. De samlar in pengar till diktaturen, sprider regimpropaganda och skapar en tystnadskultur inom diasporan. Kritiska röster tystas genom social press, hot, utfrysning – och ibland fysiskt våld.
Vi har sett det förut! Vi har gång på gång bevittnat hur regimtrogna aktörer får utrymme i Sverige att samlas, mobilisera och i vissa fall utöva hot, trakasserier och våld mot regimkritiska landsmän. Den 3 augusti 2023 blev det ett våldsamt upplopp i Stockholm, med över 200 frihetsberövade och flera svårt skadade. Festivalen som låg till grund för upploppen tilläts återvända, som om inget har hänt.
Vi i Svensk-eritreanska riksförbundet har i flera år varnat för konsekvenserna av att ge auktoritära krafter fria tyglar i vårt land, Sverige. Vi har informerat myndigheter, kontaktat politiker, demonstrerat fredligt och försökt skapa opinion. Men vårt arbete har mötts av tystnad. Ingen kommun, ingen riksdagsledamot, inget departement har agerat – trots upprepade varningar och bevis på riskerna.
Sveriges öppenhet får aldrig bli en fristad för förtryckets representanter
Vi vägrar att ge upp. Vi har fortsatt tilltro till det svenska rättssystemet, till demokratin och till det civila samhällets kraft. Vår kamp är inte över, den tar en ny form.
I år väljer vi att inte demonstrera fysiskt. I stället kommer vi att stanna hemma, observera och dokumentera. Vi kommer att använda vår rätt att anmäla individer som misstänks för hot, våld eller påtryckningar till relevanta myndigheter som Polis och Migrationsverket. Vi kommer att intensifiera vår opinionsbildning och vårt påverkansarbete.
Sveriges öppenhet får aldrig bli en fristad för förtryckets representanter. Vi står upp för demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter inte bara i Sverige.
Vi kommer inte att tystas. Vår kamp fortsätter med beslutsamhet.
