Den 21 oktober tvingade polisen och kronofogden ut Bashir Hassan från lägenheten i Rinkeby där han bott i fem år. Utanför stod 70-80 män och kvinnor för att protestera mot vräkningen och visa Bashir sitt stöd.
– De kom från moskén, det kändes bra, säger han.
Den dagen fick Bashir Hassan skjuts från Gärdebyplan till förvaltningens lokaler i Tensta. Han hade bara med sig två Ikea-kassar med kläder, och lite toalettprylar. Resten av hans grejer finns numera i ett lager i Norsborg, långt söder om stan, och själv fick han ett rum på ett lägenhetshotell i Rotebro.
– Jag har ett rum, med säng och TV. Jag kan låsa om mig.
Kök och badrum delar han med de andra på samma avdelning.
– Där bor två somalier och en portugis. De är trevliga, vi dricker te´ tillsammans.
Bashir vräktes på måndagen, två dagar senare, på onsdagen hade han ett möte där personal från socialtjänsten och vården deltog. Där beslutades att Bashir regelbundet ska träffa sin boendestödjare.
Jag måste söka tio lägenheter i veckan
– Jag måste söka tio lägenheter i veckan, två gånger med hjälp av boendestödjaren och en gång själv. Om jag sköter det varje vecka, så förlängs kontraktet i Rotebro.
Hur länge han kan bo där vet han inte, men Bashir har pratat med en tjej i huset som bott på lägenhetshotellet i två år.
– Men nu har hon fått en lägenhet, hon hade verkligen tur.
De insatser som stadsdelen erbjuder, utöver hjälpen att söka lägenhet, är regelbundna möten med beroendeteamet.
– Det är viktigt att jag får min medicin i tid, så det är bra.
Om Bashir skulle missa sina möten och inte söker tillräckligt många lägenheter, riskerar han att hamna på gatan. Kanske inte omedelbart, men efter en tid.
– Ja, så är det.
Men han tror inte att det ska hända. Han mår så mycket bättre nu, har bättre ordning på sitt liv.
– Förra året mådde jag dåligt, jag var så sjuk. Men sedan juli har jag fått en ny medicin, nu är jag äntligen på fötter igen.
Men det var då han blev vräkt. Han sägs ha skrivit under ett papper, något han inte minns att han gjort.
– Jag var helt borta, hade ingen ro, kunde inte stå stilla, det var hemskt. Det är först nu, de senaste månaderna, som jag mår bättre.
Bashir har till och med börjat träna igen.
– Jag går till min gamla klubb, Djurgårdens Boxning, och svettas några förmiddagar i veckan. Med den gamla medicinen kunde jag inte träna, det gick inte. Men nu har jag fått tillbaka mitt liv.
I femton år var Bashir Hassan en av landets bästa boxare, den bäste i sin viktklass. Ingen annan har elva SM-guld. Hans liv såg så annorlunda ut då, det var inrutat; träning, tävling, resor. Han har sett halva världen på alla resor med landslaget.
– På Kuba var jag fem gånger, jag har varit i flera av Latinamerikas länder, i Asien och överallt i hela Europa.
Han boxades professionellt i Tyskland, och gjorde även ett försök att bli proffs i USA. Men det misslyckades.
– Jag åkte dit lite för sent, jag var för gammal.
Och även den bäste kan hamna snett och ramla ur systemet. För Bashir gick det så illa att han blev bostadslös.
– Det var hemskt, jag kunde inte sova på flera dagar efter beskedet.
Nu hoppas han att boendet i Rotebro blir tillfälligt.
– Jag vill tillbaka till lägenheten, är rädd att sjukdomen ska förvärras igen. Jag behöver lugn och ro.
Beslutet om vräkning kan överklagas till Högsta Domstolen före den 15 november.
Kerstin Gustafsson Figueroa
